Veristisk läckerbit i München

Prinzregententheater, München, 3 april 2022

Alfredo Catalani: La Wally

Vid sidan av den anrika Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks (Bayerska radions symfoniorkester, BRSO), som bildades 1949, så grundades även en “systerorkester” tre år senare. Denna orkester kom att heta Münchner Rundfunkorkester och har sedan starten haft en del stora namn som chefsdirigenter: Kurt Eichhorn, Lamberto Gardelli och Giuseppe Patanè, för att nämna några. Under de senaste åren har orkestern gett ut några godkända inspelningar med sin kroatiske chefsdirigent Ivan Repusic, t.ex. Verdis operor Luisa Miller, I due Foscari och Attila.

2022 fyller orkestern 70 år och detta firades med ett konsertant framförande i Münchens Prinzregententheater av Alfredo Catalanis opera La Wally, som hade sin urpremiär 1892 på La Scala. Operan är baserad på Wilhelmine von Hillerns succéroman Die Geier-Wally som utspelar sig i Ötztal i de österrikiska Alperna.

När det talas om La Wally så tänker en operaälskare spontant på Deccas legendariska inspelning från 1969 med Renata Tebaldi, Mario Del Monaco, Pietro Cappuccilli och med Fausto Cleva på pulten. Med denna referens lär man ju idag inte lämna ett framförande av denna opera utan att vara något besviken, men jag måste nog ändå erkänna att nivån med få undantag överträffade mina förväntningar.

Av hälsoskäl fick chefsdirigenten Repusic lämna återbud men den brittiske dirigenten Graeme Jenkins gjorde ändå ett suveränt inhopp och orkestern levererade ett i verismoandan laddat och passionerat orkesterspel.

I titelrollen bjöd den italienska sopranen Carmen Giannattasio på ett mycket dramatiskt porträtt och operans mest kända nummer, arian Ebbe? Ne andrò lontana gjorde hon till kvällens absoluta höjdpunkt. De övriga på damsidan, sopranen Mané Galoyan (Walter) och mezzon Corinna Scheurle (Afra) gjorde även mycket övertygande insatser.

Tyvärr var insatserna på herrsidan lite ojämnare och då tänker jag främst på tenoren Carlo Ventre, vars insats som Hagenbach var allt annat än tillfredsställande. Hans har visserligen kraften i mellanläget i de dramatiska partierna men dessvärre saknar rösten såväl en klangkärna som nyanser. Juan Jesús Rodríguez gör en godkänd insats som Gellner även om rösten inte alltid mäktar med partiets dramatiska delar. Basbarytonen Milan Siljanov och basen Ante Jerkunica gjorde gedigna insatser som Wanderer respektive Stromminger.

Bristerna till trots så var det här konsertanta framförandet av den veristiska pärlan La Wally ett värdigt firande för orkestern som verkligen håller en mycket hög nivå och inte ligger långt bakom “storasystern” i det bayerska radiohuset.

Då de tidigare operainspelningarna som orkestern har gett ut kommit från just konsertanta framföranden så är det högst troligt att även La Wally kommer ut inom en snar framtid.

Yehya Alazem