Foto © Monika Rittershaus

2019-07-05 

Verdis La forza del destino utan öde

Opernhaus, Zürich, 30 juni 2019
Giuseppe Verdi: La forza del destino

 

Handlingen i Giuseppe Verdis La forza del destino (Ödets makt) kan anses vara mycket långsökt och osannolik, ändå är det från just den som operans spänning utgår. Detta gör inte uppgiften självklart enkel för en regissör som både måste skapa en trovärdighet och göra en nytolkning av det grundläggande dramat. På Zürichoperan lyckas den tyske regissören Andreas Homoki varken göra det ena eller andra. Hans uppsättning, som hade premiär våren 2018, glider inte långt från originalhandlingen, men förlöjligar den.

Det hela utspelar sig på en randigt färgglad scen med varierande väggkonstellationer där det mesta verkar gå ut på att ge en känsla av att karaktärerna spelar kurragömma. Sett till scenfärgerna och kostymerna så kan man även tro att allt utspelar sig i ett cirkustält. Huvudpersonerna i handlingen springer föreställningen igenom ifrån och förbi varandra och till slut undrar man vad som överhuvudtaget händer under spelets gång. Karaktären Padre Guardiano har här bytts ut mot Marchese di Calatrava (Don Carlo och Leonoras pappa) och dyker upp i någon slags andlig form, något som väcker en del frågetecken. I slutet samlas Vargas-familjen och kramar om varandra “i döden” medan Álvaro gråter ut sin ensamhet.

Det är synd att föreställningen slarvas bort på det här sättet med tanke på att den musikaliska nivån är av mycket hög klass. Husets chefsdirigent Fabio Luisi håller kör och orkester mycket tätt och levererar en i minsta detalj dramatisk tolkning av musiken. Han håller också en tydlig balans mellan sångare och orkester kvällen igenom.

På sångarsidan gör såväl sångarna i huvudrollerna som i de mindre rollerna lysande insatser. Kinesen Wenwei Zhang (Marchese di Calatrava/Padre Guardiano) och Renato Girolami (Melitone) bjuder på härliga basklanger medan den ryska mezzon Elena Maximova gör en livfull Preziosilla om än rösten saknar lite tyngd i det övre registret.

Rumänen George Petean bemästrar vokalt Don Carlos roll med sin fylliga baryton, dock verkar han dramatiskt något uppgiven och hamnar ständigt i psykologiskt underläge mot Álvaro, som här görs av koreanen Yonghoon Lee med sitt imponerande, dock ofta alldeles för överdoserade, kraftpaket till spintotenor. Duellerna mellan de två herrarna i tredje och fjärde akten blir däremot rasande dramatiska med en intensitet som för tankarna till de gamla italienska sångarmästarna. Den tyska sopranen Anja Harteros sjunger uttrycksfullt och svindlande vackert över hela registret i Leonoras roll. Hennes aria ‘Pace, pace mio dio’ som hon sjunger passionerat och ödesmättat utgör kvällens absoluta höjdpunkt.

Yehya Alazem

Giuseppe Verdi: La forza del destino
Opernhaus, Zürich, 30 juni 2019

Regi: Andreas Homoki
Scenografi: Hartmut Meyer
Kostym: Mechthild Seipel
Dirigent: Fabio Luisi
Philharmonia Zürich
Chor der Oper Zürich
Zusatzchor des Opernhauses Zürich
SoprAlti der Oper Zürich
Leonora: Anja Harteros
Don Álvaro: Yonghoon Lee
Don Carlo: George Petean
Il Marchese di Calatrava/Padre Guardiano: Wenwei Zhang
Fra Melitone: Renato Girolami
Preziosilla: Elena Maximova

image_pdf