Terés Löf © Hampus Andersson

Värdig hyllning till Clara Schumann 200 år

Musikaliska, Stockholm, 21 september 2019

Clara Schumann: ”O Lust, o Lust”, Ballad nr 4 d-moll, Toccatina a-moll och Pianokonsert a-moll
Robert Schumann: Träumerei
Olav Berg: In Brief
Catharina Backman/Ylva Fred/Madeleine Jonsson Gille/Kajsa Magnusson/Alexandra Nilsson: Är jag den enda? En korrespondens med Clara Schumann
Johannes Brahms: Akademisk festuvertyr

Blåsarsymfonikerna
Dirigent: Cathrine Winnes
Piano: Terés Löf
Arrangör: Anders Högstedt (verk av Clara Schumann och Johannes Brahms)

 

De vackert slitna stentrapporna leder upp i en miljö där många av våra stora musiker en gång vandrat. Jag kommer in i den anrika konsertlokalen och möts av hundratals blommor som hänger ner över scenen. Det har pyntats till stor fest. Clara Schumanns 200-årsjubileum ska firas i denna lokal från 1877 som är Sveriges äldsta konsertscen.

Till denna konsert, vars första hälft är en hyllning till Clara Schumann, har Blåsarsymfonikernas chefdirigent, Catherine Winnes valt att förutom Claras pianokonsert i a-moll, komponerad 1835, även låta uppföra ett beställningsverk. Upphovspersonerna till denna kollektivkomposition är medlemmar i sammanslutningen Konstmusiksystrar, ett nätverk för kompositörer och ljudkonstnärer som definierar sig som kvinnor och transpersoner. Föreningen har funnits sedan 2014 och består av 155 medlemmar.

Konsertens första avdelning inleds med några kortare verk för piano respektive sång och piano, men här i arrangemang för blåsorkester.

Höjdpunkt är Terés Löfs framförande av pianokonserten. Hon är en lyhörd uttolkare av Clara Schumanns stundom mycket virtuosa solostämma. Blåsarsymfonikernas husarrangör, Anders Högstedt, har behållit solocellon som har en viktig roll i den andra satsen, vilken till stor del består av solopiano och först mot slutet är inbegripen i en dialog med cello. Det klingar vackert, och att behålla originalsättningen med cello, där cellisten Christina Wirdegren briljerar i samspråk med pianot, är lyckad. Dirigenten och energiknippet Cathrine Winnes balanserar blåsarklangen väl mot pianostämman och tack vare det finkänsliga och välbalanserade arrangemanget för blåsorkester fungerar denna version väl så bra.

Efter paus inleder Terés Löf med en känslig, introvert tolkning av Robert Schumanns pianostycke Träumerei ur pianosamlingen Kinderszenen. Stycket leder sedan över till Olav Bergs komposition från 2006, In Brief, som i sin tur bygger på avsnitt ur Träumerei. Det börjar lite trevande med fragment och växer succesivt fram till ett fullödigt verk som alltmer får sin egen prägel. Det är en fin komposition som passar väl in i denna konserthyllning till Clara Schumann.

Kompositörerna Madeleine Jonsson Gille, Ylva Fred, Kajsa Magnarsson, Alexandra Nilsson och Catharina Backman har inspirerats av Clara Schumanns pianokonsert som färdigställdes vid blott 16 års ålder Som kompositör hade hon inte alls samma självförtroende som hon hade i sin egenskap som pianist. Beställningsverkets titel, Är jag den enda? är inspirerat av ett känt citat ur Claras dagbok; Hittills har ingen kvinna varit tillräckligt bra, skulle jag förvänta mig att vara den enda? Ett av syftena med projektet har varit att främja samhörighet komponister emellan och att utveckla nya modeller för samarbete.  “Vi har delat med oss av skisser och idéer till varandra tidigt i processen. Det öppnar upp för många frågor om hur man ser på varandras material, är det okej att ‘sno’ av någon annan och vad innebär det egentligen?” frågar sig tonsättaren Catharina Backman. Hur klingar resultatet?  Jo, likt en väv av musik som förvisso är olika i karaktär, men utan att låta spretigt, mer som ett lapptäcke. Rytmer, kraftfulla forten, minimalism och elegiska passager, en öronöppnare.

Det hela avslutas festligt med Brahms Akademiska festuvertyr. Det blev en mycket värdig hyllning till Clara Schumann 200 år.

Evabritt Selén