Du visar för närvarande Tristan och Isolde med en prägel av banal vardaglighet
Foto © Monika Rittershaus

Tristan och Isolde med en prägel av banal vardaglighet

Staatsoper Unter den Linden, Berlin, 28 juni 2019
Richard Wagner: Tristan und Isolde

 

Det var med synnerligen blandade känslor som jag lämnade föreställningen av Richard Wagners Tristan och Isolde på Staatsoper i Berlin. Förväntningarna bör vara rimligt höga på hur man iscensätter detta passionerade ödesdrama med en omöjlig kärlek som endast kan fullbordas bortom döden.

Regissören Dmitri Tcherniakov trivialiserade Wagners drama genom att flytta fram handlingen till vår tid och gav den en ovälkommen prägel av banal vardaglighet. Endast undantagsvis uppnåddes spänningar mellan de agerande och en del projicerade bilder kunde ge en viss suggestiv verkan. Första akten utspelades i ett elegant sällskapsutrymme på en lyxyacht, andra i en bättre jaktstuga och den tredje akten i ett kyffe där den livsfarligt skadade Tristan befann sig i stället för att uppsöka närmaste akutmottagning. 
 
Inte helt oväntat svor skeendena mot textens innehåll och det är vid sådana här tillfällen som jag på allvar funderar på att försörja mig genom att åka runt på tyska operahus och sälja ögonbindlar. 
 
Kvällens starkaste kort blev tenoren Andreas Schager som möjligen är den bästa uttolkaren av Tristans parti idag. Hans stämma brände genom Wagners orkesterklanger som en svetslåga och det var med ett äkta engagemang han bemästrade sin ytterst krävande roll. Dessutom var det med oförminskad kraft som Schager levererade tredje aktens serie av monologer.
 
Anja Kampe var svagare som Isolde. Hon hade visserligen ett vackert och böjligt mellanregister men i starka höjdtoner var rösten ett par nummer för liten och då presterades mer av skrik än skönsång. Den avslutande Liebestoden blev en fruktlös kamp mot Daniel Barenboims sega orkestertempo och forcerade ljudnivå.
 
Violeta Urmana, aftonens Brangäne, har lämnat sina bästa år bakom sig och har framför allt på höjden utvecklat ett obehagligt vibrato. Det var nog klokt av henne att kliva ner i mezzoregistret och snart är det dags att även kliva av scenen. Boaz Daniels barytonstämma klingade inledningsvis ganska torrt men kom med tiden att fint gestalta Kurwenals alltför otacksamma parti. I den korta men viktiga rollen som Kung Marke excellerade René Pape flott som vår tids kanske främsta Wagner-bas och de båda monologerna exekverades gripande.
 
Kören och Statskapellet i Berlin klingade grandiost och till största delen uppnådde Daniel Barenboim ett både uttrycksfullt och elastiskt spel även om tempot stundtals blev alltför långsamt.
 
Sven Andersson

Richard Wagner: Tristan und Isolde
Staatsoper Unter den Linden, Berlin, 28 juni 2019

Regi/Scenografi: Dmitri Tcherniakov
Kostym: Elena Zaytseva
Dirigent: Daniel Barenboim
Staatskapelle Berlin & Herren des Staatsopernchores
Tristan: Andreas Schager

Isolde: Anja Kampe
König Marke: René Pape
Kurwenal: Boaz Daniel
Brangäne: Violeta Urmana

image_pdf