Peter Tjajkovskij: Symfoni nr. 5, Francesca da Rimini
Tonhalle Orchester Zürich
Dirigent Paavo Järvi
Alpha ALPHA659 [1 CD]
Den estnisk-amerikanske dirigenten Paavo Järvi har de senaste 25 år haft en framgångsrik karriär med chefsposter i Stockholm, Cincinnati, Paris, Bremen, Frankfurt, Tokyo och nu också i Zürich. Detta har också speglat av sig på cd och det råder väl ingen tvekan om att Paavo i det här avseendet brås på sin far Neeme Järvi, just när det gäller kärleken till att göra inspelningar. Numera finns det också en riklig mängd skivor med Järvi junior på bolag som RCA, Virgin, Alpha, Telarc, DG och BIS i en högst varierande repertoar från Beethoven till Dutilleux och Pärt.
Nu har denne dirigent börjat spela in Tjajkovskijs symfonier med sin nya orkester, anrika Tonhalle Orchester Zürich, där han tillträdde som chefsdirigent 2019. Den första utgåvan i den här serien innehåller den femte symfonin och den symfoniska dikten Francesca da Rimini. Det märks att dirigenten har en idé med sin tolkning av dessa flitigt inspelade verk och att han dessutom har lyckats överföra sina tankar på den briljanta schweiziska orkestern som tidigare har skämt bort oss med fina inspelningar av standardrepertoaren tillsammans med den amerikanske dirigenten David Zinman.
Paavo Järvis Tjajkovskij är inte lika intensiv och känslostark som t.ex. Rostropovitjs och Mravinskijs, men det kompenserar han med en noggrannhet mot detaljerna och en imponerande helhetssyn. Det vi får höra här är Tjajkovskij med vitalitet, spänst och elegans. Järvi driver på musiken, men det blir aldrig tillgjort eller svulstigt och i sista satsen av femman släpper han loss riktigt ordentligt och symfonin får därmed sin storslagna avslutning precis som sig bör.
Framförandet av Francesca da Rimini är ännu mer övertygande, där dirigent och orkester får fram intensiteten och virtuositeten i Tjakovskijs verk som inspirerades av en av sångerna i Dantes helvetesskildring ur Divina Commedia. Även här håller Järvi känslorna i schack och tolkningen är kanske stramare och mer på distans än hos t.ex. Bernstein på DG. Hur som helst så fungerar båda dessa tolkningssätt alldeles utmärkt och här är det också ett nöje att lyssna till hur Tonhalleorkestern tar vara på den orkestrala prakten i Tjajkovskijs mästerverk.
Sammantaget alltså en lovande start på denna nya serie från Alpha som precis som vanligt erbjuder en lysande ljudmatta för orkestern att breda ut sig på, ett både detaljerat, som varmt och fylligt ljud, inte helt olikt det som gamla Philips erbjöd en gång i tiden.
Per Nylén
