Der »Zigeuner«baron på Komische Oper Berlin © Monika Rittershaus

Tidernas längst repeterade »Zigeuner«baron

Komische Oper, Berlin, 1 juli 2021
Johann Strauss d.y.: Der »Zigeuner«baron (Nyproduktion)

Denna »Zigeuner«baron måste vara tidernas längst repeterade uppsättning!”, deklarerade Komische Opers chef Barrie Kosky – i stil med Zero Mostels teaterchef i Gene Wilders The Producers. Och visst kom coronapandemin att dra ut på produktionstiden på ett sätt som nog gjorde det svårt att behålla nerven i alla delar. Något som Berlinpressen inte var sena att påpeka vid premiären i början av juni.

Regissören Tobias Kratzer har sedan succén med Tannhäuser i Bayreuth (2019) fått ögonen på sig som en av Tysklands mest spännande förnyare inom operaregi. Inte minst för att han lägger i dagen en kärlek för konstformen, något som inte alltid kan förnimmas hos kollegor i operabranschen. Han är en bildstormare som inte släpper greppet om detaljerna och samtidigt förstår att bjuda på ett visst mått av underhållning även där man minst skulle vänta sig den (som i Tannhäuser).

Så varför inte en operett på Tysklands främsta operettscen Komische Oper Berlin? Med »Zigeuner«baron (Zigenarbaronen) tar han sig an ett verk som redan i sin titel bjuder på komplikationer. Just det löste man smidigt med att sätta citationstecken runt folkslaget. Ett välmenat seminarium hölls även i samarbete med företrädare för romska organisationer kring frågor om romer i kulturen och stereotyper under århundradena.

På scenen neutraliserades rollfigurernas härkomster – samtliga roller förutom husarerna har försetts med kostymer i enhetliga färgerna svart och grått. Tiden för handlingen är mer obestämd. Istället för att utspelas i ett folkloristiskt 1700-tal rör sig uppsättningen kors och tvärs över seklerna i kostymer, mediala grepp och tekniska hjälpmedel. Men videoinstallationer och metalldetektorer till trots, det kantrar inte till någon ytterlighet utan hålls samman av Kratzers goda regihumör. Scenerierna vittnar om att Kratzer förlitar sig på musiken, tar den på allvar – ett släktskap med förebilden Götz Friedrich (som också regisserade på Komische Oper innan han gick i landsflykt från DDR).

Den invecklade handlingen bjuder på klichéer som sig bör i en operett, men på det där charmiga sättet; befriat från all logik men med sensmoralen slutet gott, allting gott. Den ungerske ättlingen av en rik och fördriven familj återvänder till släktens gods som tagits över av en rik svinuppfödare. Det flödar av kärlek och missförstånd i lager på lager. Herrarna drar åter ut i krig i sina blåröda husaruniformer för att senare (alla överlevande…) förenas med sina kärlekar. Vår ättling belönas för sitt mod i strid, han adlas och återfår familjens egendomar. Och visst, här återfinns även en skatt som pappa godsherren tidigare grävt in i muren.

Men! Med orkestern placerad längst bak på scenen blev musiken rejält avslagen. Zigenarbaronen saknar ju inte slagdängor, där är den i paritet med t.ex. Läderlappen.

Trots intensivt vevande av dirigenten Stefan Soltesz fortplantade sig ingen dynamik till publiken. Ouvertyren, en hit på många nyårskonserter i Wien saknade krispigheten, valserna och en och annan csardas passerade bleksiktiga även de. Och inte blev det bättre av att kören placerats utanför scenen, måhända av pandemiska skäl. De ersattes av ett antal statister som figurerade runt solisterna.

Uppfriskande då att de flesta av huvudrollerna gjordes rättvisa av en samling sångare hämtade ur Komische Opers stora ensemble av såväl trotjänare som nykomlingar – en del av dem på väg mot internationella karriärer. Bland männen utmärkte sig Philipp Meierhöfers svinuppfödare Zsupán och Thomas Blondelle som Barinkay – den senare kanske mer för sin charm än sin sång. Istället lystrade man till de kvinnliga sångarna; Alma Sadé som svinuppfödarens dotter, Helene Schneiderman som hennes guvernant och Nadja Mchantaf som Saffi – ett namn att lägga på minnet.

Inte att förglömma, detta var en kväll av glädje! Vilken lättnad för både medverkande och publik, att äntligen få mötas live om än med vissa begränsningar. Halva salongen fylld och en närmast upprymd stämning på båda sidor av scenöppningen. Av ringrosten som inledningsvis påpekades av Berlinrecensenterna inte ett spår!

Inför nästa säsong, den sista med Barrie Kosky som chef, har man aviserat en kavalkad av hans succéer genom åren, krönta av premiären på Barrie Kosky’s All-singing, All-Dancing Yiddish Revue. Den vill i alla fall inte jag inte missa!

Alexander Husebye

Komische Oper, Berlin, 1 juli 2021
Johann Strauss d.y.: Der »Zigeuner«baron (Nyproduktion)
Regi: Tobias Kratzer
Scenografi & kostym: Rainer Sellmaier
Ljus: Bernd Purkrabek
Dirigent: Stefan Soltesz
Orchester & Chor der Komischen Oper Berlin
Medverkande: Dominik Kröger, Thomas Blondelle, Philipp Meierhöfer, Alma Sadé, Helene Schneiderman, Julian Habermann, Nadja Mchantaf och Katharina von Bülow

image_pdfimage_print