Storslagen och visionär Bruckner från Gergiev

Anton Bruckner: Symfonier nr. 2, 8 och 9
Münchner Philharmoniker
Dirigent: Valerij Gergiev
Münchner Philharmoniker 8709997405 [1 CD], 8709997411 [1 CD], 8709997408 [1 CD]
5 out of 6 stars

På förhand kan väl kanske kombinationen Gergiev och Bruckner verka lite tveksam, för att inte säga anakronistisk, med tanke på den ryske dirigentens förkärlek för explosiva tolkningar av rysk musik och hans rykte om att ge minimal repetionstid. Oavsett hur det är med detta, så verkar den ryske maestron funnit sitt rätta jag i München hos stadens filharmoniker, som han redan hunnit skapa ett givande samarbete med, där det märks att orkester och dirigent är på samma plan och förstår varandra.

Gergiev håller för närvarande på att spela in Bruckners symfonier komplett med sin bayerska orkester i St. Florian, kyrkan utanför Linz, i Österrike, där Bruckner ligger begravd i sin krypta bland dödskallarna. Om det är Bruckners eventuella spirituella närvaro som påverkar Gergiev att ge bland de mest humana och genomtänkta tolkningar han gjort någonsin låter jag vara osagt, men hur som helst så finns det i dessa framföranden en direkthet och ärlighet som jag nog aldrig hört hos denne dirigent tidigare.

Gergiev, som mellan varven haft en tendens att störa musikens naturliga flöde, låter i dessa tre symfonier orkestern blomstra i sin fulla prakt med de fylliga stråkarna och den gotiskt mäktiga brassklangen. Han ger musikerna utrymme att lugnt och storslaget utveckla musiken värdigt mot de gigantiska klimaxen utan några excentriska detaljer och infall alls. I ärlighetens namn känns det som att lyssna på en pånyttfödd dirigent som med stort allvar och utan divalater lotsar oss genom verken på liv och död.

Münchner Philharmoniker spelar verkligen strålande och klangen är mörk, fyllig och mäktig, understödd av akustiken i kyrkan som ger en sympatisk rymd och efterklang som känns passande. Det här är ytterst helgjutna tolkningar som inspirerar, t.ex. i slutkrönet i den åttonde symfonin som har all tänkbar tyngd och kraft. Den tidigare andra symfonin har också all lyrisk schubertsk värme du kan önska, parallellt med en framåtdrivande rörelse som ger musiken kraft och energi.

Den ofullbordade, episka nionde symfonin, avslutningsvis, får här en av de mer storslagna versionerna på skiva, med en minnesvärd kraft, skönhet och mystik.

Per Nylén

image_pdfimage_print