Foto © Monika Rittershaus

Storslagen italiensk sång i mörk uppsättning

Oper Frankfurt, Frankfurt am Main, 1 januari 2020
Giuseppe Verdi: Don Carlo

 

Den skotske operaregissören David McVicar är känd för sina – med dagens mått mätt – mycket traditionella insceneringar. Traditionell är också hans uppsättning av Verdis Don Carlo på Oper Frankfurt (premiär 2007) som i stort sett helt följer angivelserna i librettot utan att bjuda på några större överraskningar.

Verdis opera, som bygger på Friedrich Schillers frihetsdrama från inkvisitionens Spanien med ett upproriskt Flandern i fjärran, finns i fyra olika versioner: den franska urversionen i fem akter (inklusive balett) som fick sin urpremiär på Parisoperan 1867, den första  italienska versionen i fem akter (också den med balett) från Neapel 1872, en senare omarbetad fyraaktsversion (på italienska) för La Scala 1884 – som förmodligen varit den mest spelade versionen av operan på senare år – men också en italiensk version i fem akter utan balett från 1886, den så kallade Modenaversionen som här är aktuell.

Robert Jones scenografi, som är minimalistisk och består av en stor hall med gråa tegelformationer, förblir bortsett från enstaka instick oförändrad under spelets gång. Däremot behandlar McVicar handlingens karaktärer med regimässig omsorg, något som uppväger den enformiga inramningen. Men som så många andra uppsättningar som utspelar sig på en och samma plats så håller inte regin i alla scener. Don Carlo utspelar ju sig på flera olika ställen och sträcker sig från Fontainebleauskogen i Frankrike och slutar i San Yuste-klostret i Spaninen, men detta till trots förmår McVicar fånga mörkret och brutaliteten i operan och få ihop en övertygande helhet.

Till skillnad mot McVicar så lyckas den ungersk-österrikiske dirigenten Stefan Soltesz inte greppa operans mörka kärna. Orkesterspelet klingar visserligen genomgående fint, men en något vassare klang skulle ge dramatiken en annan spets. Kören levererar däremot en gedigen insats.

Sångarbesättningen lämnar inte mycket i övrigt att önska, och det gäller alltifrån huvudrollerna till birollerna. Basarna Simon Lim och Magnús Baldvinsson gör övertygande insatser som Filip II respektive storinkvisitorn, även om den förstnämndes gestaltning skulle kunna vara något djupare, inte minst i Filips monolog i fjärde akten där den olycklige kungen ger uttryck för sina känslor av övergivenhet och tillkortakommanden.

Barytonen Bogdan Baciu och mezzosopranen Tanja Ariane Baumgartner bjuder på lysande insatser i rollerna som Rodrigo Posa respektive prinsessan Eboli. Bacius varma stämma ger Rodrigo en mycket sympatisk och passionerad karaktär, medan Baumgartners mezzo både har tyngd och tessitura för den intriganta och ångerfulla Eboli, inte minst i den temperamentsfulla och krävande arian O don fatale.

Den sydkoreanske tenoren Alfred Kim gör med sin solida stämma en imponerande Don Carlo. Han besitter kanske inte någon traditionell italiensk röst, men har ändå tillräckligt med uttryck och teknik för att bemästra rollen. Ryskan Olesya Golovneva gestaltar med sin varma och passionerade sopran tragiken hos den lidande Elisabetta.

Yehya Alazem

Giuseppe Verdi: Don Carlo
Oper Frankfurt, Frankfurt am Main, 1 januari 2020

Regi: David McVicar
Scenografi: Robert Jones
Kostym: Brigitte Reiffenstuel 
Dirigent: Stefan Soltesz
Frankfurter Opern- & Museumsorchester & Chor der Oper Frankfurt
Don Carlo: Alfred Kim
Elisabetta: Olesya Golovneva
Filip II: Simon Lim
Eboli: Tanja Ariane Baumgartner
Rodrigo: Bogdan Baciu
Storinkvisitorn: Magnús Baldvinsson
Tebaldo: Bianca Andrew