Du visar för närvarande Starkt religionsdrama på Semperoperan i Dresden
Foto © Semperoper Dresden / Ludwig Olah

Starkt religionsdrama på Semperoperan i Dresden

Semperoper, Dresden, 29 juni 2019 – Premiär
Giacomo Meyerbeer: Les Huguenots

 

Upp som en sol, ner som en pannkaka – ödet för Giacomo Meyerbeer. I dag har man svårt att tänka sig att denne tysk-franske tonsättares operor var de mest spelade under 1800-talet, alltså mer än motsvarande verk i genren signerade Mozart, Rossini, Donizetti, Bellini, Wagner, Verdi, Gounod och Massenet. Som den viktigaste skaparen av storslagna femaktare i bästa Grand Opera-stil, kom Giacomo Meyerbeers (1791-1864) verk under 1830-40-talen att inta en tämligen unik position i operahistorien. Robert le diable, Hugenotterna, Profeten och Afrikanskan var en gång i tiden hyllade verk. Bara Hugenotterna, som lördagen den 29 juni hade premiär på Semperoperan i Dresden, spelades 1 000 gånger i Paris mellan åren 1836 och 1906. Här blandar också tonsättaren tysk orkestertradition med italiensk sångardito.

Under tidigt 1900-tal hamnade dock Meyerbeers storslagna, men också bitvis ihåliga operor, i strykklass. Den inte helt sympatiske avundsmannen Richard Wagner beskrev innehållet i Meyerbeers operor som ”verkan utan orsak”, ett kanske bitvis inte helt felaktigt påstående. På Stockholmsoperan har inget verk av Meyerbeer spelats sedan 1938. Emellertid har under senare år en del av Meyerbeers operor i viss omfattning sökt sig tillbaka till tiljorna och nu har alltså Semperoperan valt att göra Meyerbeer sin tribut.

Handlingen i Hugenotterna utspelas kring Bartolomeinatten 1572 då katoliker utförde massakrer på franska protestanter och då och då genom operan klingar den välkända Luther-koralen ”Vår Gud är oss en väldig borg”. Till detta har Meyerbeer och hans librettist Eugène Scribe tillfogat en lätt invecklad kärlekshistoria.

 
Med detta som utgångspunkt har regissören Peter Konwitschny utformat sin vision av dramat och resultatet har blivit en synnerligen detaljrik, slagkraftig och levande uppsättning som inte bara gör Meyerbeers verk rättvisa, utan även lyfter det mot högre höjder. Regissören har låtit handlingen förläggas till verkets originaltid men ändå unnat sig att lägga till några enstaka icke störande anakronismer från senare tid. När ridån går upp visas ytterligare en ridå och denna återger lite överraskande Leonardo da Vincis ”Nattvarden” och när sedan även denna går upp möter vi i den första akten en stor samling av katolska herrar i bourgogneröda 1500-talsdräkter utplacerade som Jesus och hans lärlingar. Som kontrast får vi senare möta de protestantiska hugenotterna i svarta dräkter.
 
Den andra akten upptas av en elegant badinrättning där sköna damer i vita badlakan fyller scenen och i mitten av denna ligger drottning Marguerite de Valois i ett badkar och bredvid spelar en dam på harpa. I övrigt är föreställningens scenrum genomgående sparsmakat inredda. Regissören visar i sin idérika instudering på en stor spännvidd där det finns utrymme för såväl humor som obönhörlig tragedi, vilket inte minst drabbar publiken i den dramatiska slutscenen.
 
Till sitt förfogande har regissören haft en rad flexibla sångare, möjligen inte i yppersta världsklass men ändå på en genomgående anständig nivå. Bland de som särskilt utmärker sig hör tenoren John Osborn och sopranen Jennifer Rowley i rollerna som Raoul de Nangris respektive Valentine. I så väl enstaka solonummer som i den fjärde aktens stora duett är det skönsång på en utmärkt nivå som presteras. Även sopranerna Venera Gimadieva, som drottningen, och Stepanka Pucalkova, i byxrollen som Urbain, håller en hög standard med en god förmåga till briljant koloratursång. Tilmann Rönnebeck, Christoph Pohl och John Relyea, i de mörkare röstfacken, liksom övriga sångare bildar en sammansvetsad helhet som ytterligare lyfts av kör och orkester, utomordentligt smidigt hanterad av Stefan Soltész.
 
Nog tyckte jag att bysten av Richard Wagner grinade illa när jag var på väg ut från föreställningen men mästaren må ursäkta – även Giacomo Meyerbeers verk förtjänar en förstklassig hantering, just så som det blev denna sköna sommarkväll på Semperoperan i Dresden.
 
Sven Andersson

Giacomo Meyerbeer: Les Huguenots
Semperoper, Dresden, 29 juni 2019 – Premiär

Regi: Peter Konwitschny
Scenografi/Kostym: Johannes Leiacker
Dirigent: Stefan Soltész
Sächsische Staatskapelle Dresden
Sächsischer Staatsopernchor Dresden
Kinderchor der Semperoper Dresden
Marguerite des Valois: Venera Gimadieva
Valentine: Jennifer Rowley
Raoul de Nangris: John Osborn
Le Comte de Saint-Bris: Tilmann Rönnebeck
Le Comte de Nevers: Christoph Pohl
Urbain: Stepanka Pucalkova
Marcel: John Relyea

image_pdf