Som pizza med extra allt

Jacques Offenbach: Orphée aux Enfers (Orfeus i underjorden)
Wiener Philharmoniker & Vocalconsort Berlin
Dirigent: Enrique Mazzola
Solister: Joel Prieto, Kathryn Lewek, Max Hopp, Ann Sofie von Otter, Marcel Beekman, Martin Winkler, Peter Frenz, Frances Pappas, Lea Desandre, Vasilisa Berzhanskaya, Nadine Weismann, Rafał Pawnuk
Regi: Barrie Kosky
Scenografi: Rufus Didwiszus
Kostym: Victoria Behr
Ljus: Franck Ewin
Koreografi: Otto Pichler
Salzburger Festspiele 2019
C Major 803008 [1 DVD]

Inom gatuköksgastronomin finns det ”pizza med extra allt”: släng på allt som finns tillgängligt och garnera sedan med en omgång till. Något sådant måste ha förespeglat Barrie Kosky när han planerade uppsättningen av Jacques Offenbachs Orphée aux Enfers vid fjolårets Salzburger Festspiele. Själv talar han om ”en otrolig kombination av nonsens, surrealism och fantasy”. Det säger en hel del men uppsättningen är mycket mer än så. Som åhörare/åskådare blir man både trollbunden och nästan utmattad; föreställningen är nära två och en halv timme lång och när väl slutapplåderna kommer sitter man där med skallen full av intryck av små, små detaljer och stora, breda penseldrag: scenografi, kostymerna, balettpartierna. Och framför allt: solisterna, perfekta i både sång och agerande.

Musikaliskt är uppsättningen så gott som fläckfri. Enrique Mazzola och Wiener Philharmoniker kramar ut mesta möjliga ur Offenbachs musik (den kan förefalla enkel men är i grunden ytterst intrikat) och den superba kören Vocalconsort Berlin lägger till ytterligare guldkorn.

Men det är fråga om operett – världshistoriens första enligt vissa – och där är det verkligen solisterna som bär den största bördan. Det går inte att rabbla upp dem alla men några måste speciellt framhållas: Kathryn Lewek som Eurydike, Anne Sofie von Otter som L’Opinion Publique, Martin Winkler som Jupiter och Marcel Beekman som Pluto. Samt naturligtvis Max Hopp i talrollen som John Styx.

Offenbachs Orfeus har förlett många regissörer till rejäla övertramp. Så icke Barrie Kosky. Hans version många drag av mellankrigstidens tyska kabaré. Komisk – absolut, erotisk – utan tvekan, vulgär – definitivt; men den går aldrig över smaklöshetens gräns.

Sätt på dvd:n och bered er på en kväll fri från televisionskanalernas vanliga fjantigheter.

Lars-Erik Larsson