2018-12-28 

Slätstruken Mozart från Bavouzet

Mozart: Piano concerto in B flat major K. 450, Piano concerto in D major K. 451, Quintet for Piano and Wind K. 452
Chandos CHAN20035 [1 CD]

Foto © Chandos

I den tredje volymen av Jean-Efflem Bavouzets serie med Mozarts pianokonserter på Chandos kopplar han K. 450 med K. 451 och ett av Mozarts kammarmusikaliska mästerverk, kvintetten för piano och blåsare i Ess-dur K. 452. När jag lyssnade på den första volymen i denna serie blev jag mäkta irriterad då jag inte kunde härleda vilka konserter det var, utan var tvungen att googla mig till den informationen. Av någon märklig anledning så väljer Chandos bara att ange Köchelförteckning på konserterna i stället för det idag gängse sättet att ange vilket nummer respektive konsert har mellan 1 och 27. Dessa är dock nr 15 och 16. Så skaffar ni denna serie är mitt råd att googla fram numren och skriv in dem i texthäftet med penna. Skivbolaget Philips hade samma dumheter för sig på 70-talet i den klassiska serien med Alfred Brendel och Nevilles Marriner. På den tiden var det dock svårt att hitta informationen lika lättillgängligt.

Bavouzet är lite av en huspianist för Chandos. Han dokumenterar mycket av hörnstenarna i pianorepertoaren för denna etikett så det var väl högst väntat att Mozart stod på tur. Hur uppfattar jag nu Bavouzets Mozart? Välspelat och elegant är det utan tvivel. Till sitt stöd har han en fin kammarorkester, Manchester Camerata, och dialogen mellan musikerna verkar fungera. Ändå blir jag inte berörd. Mozarts konserter är kanske lättillgängliga för örat, men att få fram nyanserna, elegansen men ändå med ett inslag av melankoli som smälter ihop med helheten, är inte enkelt.

Bavouzet stannar vid det enkla och det fungerar på sina villkor, men det räcker inte för mig. Det blir något redovisande och ytligt över dessa framföranden och tyvärr är mitt intryck av kvintetten detsamma. Allt är välspelat, men något väsentligt saknas. Jag var mer positiv till de tidigare inspelningar i denna serie. Kan det vara så att dessa konserter inte inspirerar musikerna på samma sätt? Det är trots allt inte Mozarts främsta pianokonserter även om de är utmärkta. Jag återvänder gärna till Brendel (Philips/Decca) elle Daniel Barenboim (EMI/Warner) för att få tolkningar med mer karaktär och dubbelbottnad känsla. Chandos ljudbild är öppen och dynamisk och utmärkt på alla sätt, men det går att göra mer av denna musik, vilket är mitt slutliga intryck.

Björn Sundkvist

Mozart: Pianokonserter nr 15 B-dur K. 450 &  nr 16 D-dur K. 451, Kvintett för piano & blåsare Ess-dur K. 452
Manchester Camerata
Dirigent: Gábor Takács-Nagy
Piano: Jean-Efflam Bavouzet

image_pdf