Sensuell fransk opera i ny toppinspelning

Jules Massenet Thais
Medverkande: Erin Wall (Thaïs), Joshua Hopkins (Athanaël), Andrew Staples (Nicias)
Toronto Symphony Orchestra & Toronto Mendelssohn Choir
Dirigent: Sir Andrew Davis
Chandos CHSA5258(2) [2 CD]
5 out of 6 stars

Jules Massenets Thaïs uruppfördes 1894 med den amerikanska sopranen Sibyl Sanderson i huvudrollen, en sångerska som kompositören var närmast besatt av – ungefär som den manlige huvudrollsinnehavaren Athanel är i Thaïs i Massenets egen opera. Thaïs är ett mycket svårsjunget parti och det var Sandersons virtuosa stämma som inspirerade honom till att komponera de ofta mycket höga höjder som sopranen måste svinga sig upp till i den här operan.

Kompositören reviderade sitt verk 1898 och det är den versionen som numera framförs på scenen och spelas in på skiva. Operan föll delvis i glömska under 1900-talet men de senaste decennierna så har den börjat ges igen allt oftare och kända sopraner som Anna Moffo, Beverly Sills och Renée Fleming har under åren spelat in den komplett på skiva. Nu har också Chandos släppt en ny inspelning med den kanadensiska sopranen Erin Wall i huvudrollen och med barytonen Joshua Hopkins som den vid Thais olyckligt fixerade munken Athanael. Inspelningen är gjord i samband med liveframföranden av operan med Toronto Symphony Orchestra under ledning av Sir Andrew Davis.

Thais är en sensuell och melodisk opera som utspelar sig i det antika Egypten, där Massenet verkligen visar sin sofistikerade känsla för orkesterklangen. Handlingen är också intressant med sin blandning av andlig längtan och sexuell lusta, typisk för la belle époque, men som också kan kopplas till vår egen tid, där nog många människor kan känna samma längtan som Thaïs efter något djupare och mer meningsfullt än den ytliga vardagen. Sir Andrew Davis har fin känsla för tonspråket och orkesterspelet är både elegant, virtuost och passionerat. Av de tre inspelningar som jag hört av operan – de övriga är Maazels på EMI med Sills och Abels på Decca med Fleming – så är den på Chandos med Davis den klart bästa när det gäller just orkesterns insats och även när det gäller ljudet som både har rymd och värme.

Den här operan står ändå och faller med de båda huvudrollsinnehavarna och faktum är att Erin Wall och Anthony Hopkins står sig väl i konkurrensen med storsångarna på EMI och Decca. Speciellt den sistnämnde har en mycket vacker och kraftfull barytonklang och har inget att frukta ens mot välkända sångare som Sherill Milnes och Thomas Hampson. Även Erin Wall imponerar och hon har den rätta lite spröda, känsliga rösten i de lägre partierna, men klangen expanderar ändå kraftfullt i de högre lägena, även om hon i jämförelse med Beverly Sills saknar det där sista stinget i de allra högsta tonerna och kanske inte heller har samma krämighet i rösten som Renée Fleming.

I övrigt i de mindre rollerna är sångarinsatserna av hög klass – inte minst tenoren Andrew Staples som gör Nicias. Sammantaget så är det här en inspelning som verkligen  kan rekommenderas av den här finstämda operan, den utgör ett utmärkt komplement till min tidigare favoritversion med Beverly Sills i högform på EMI.

Per Nylén

image_pdfimage_print