Tony Lundman © Mats Lundqvist

Romanen om Sibelius mystiska åtta

Tony Lundman: “8” – en roman om den odödliga
Lundmanuskript, 2019. ISBN 978-91-519-2240-9

 

Huruvida Jean Sibelius färdigställde sin åttonde symfoni eller inte har varit föremål för otaliga diskussioner. Det har skrivits spaltmetrar om detta och mer eller mindre fantasifulla teorier har framförts om åttans öde. En del hävdar att det av en brevväxling mellan Sibelius och dirigenten Sergej Kusevitskij framgår att symfonin var färdigställd redan i slutet av 1930-talet, andra menar att Sibelius lovade andra dirigenter samma sak och att det i sig inte innebar att det faktiskt fanns en helt eller delvis färdig symfoni. En teori går ut på att symfonin faktiskt var färdig men att Sibelius hade bränt upp partituret. Vad som egentligen hände symfonin är det ingen som vet. Tony Lundman, redaktör vid Konserthuset i Stockholm, har närmat sig frågan om åttans vara eller icke vara från en lite annan utgångspunkt. Han låter den mytomspunna åttan tjäna som ett nav i en roman som inte bara handlar om musiken och dess kraft utan även om besatthet, hat och kärlek. Detta kryddas med interiörer från den klassiska musikbranschens förläggare och artister.  Sammantaget har Lundman på detta sätt skapat en annorlunda roman som är väl värd att läsas.

Lundmans språk är enkelt och direkt. I romanen återfinns många musikreferenser som det är lätt för den invigde att både förstå och höra för sitt inre öra. För den oinvigde kan de dock vara lite besvärligare att förstå. För en roman som vill göra anspråk på att behandla musikens kraft kan jag dock förstå att referenser av detta slag är nödvändiga.

Handlingen i boken utspelas i flera skikt, där en del behandlar turerna kring Sibelius och skapandet av åttan medan andra skikt utspelas i närtid. Den del som utspelar i närtid kretsar kring dirigenten Evy Rosbacka och förläggaren Hector del Mar. Här får Lundman tillfälle att beskriva och kommentera den klassiska musikbranschens avigsidor. Musikagenternas oproportionellt stora makt och kvinnliga artisters utsatthet beskrivs på ett sätt som jag med min egen erfarenhet av branschen tyvärr måste tillstå inte är överdrivna. Den mördande konkurrens som dessa ofta känsliga personer får utstå har få motsvarigheter utanför konstnärliga yrken samtidigt som många av dem är uppfyllda av sitt skapande. Denna kombination tillsammans med gamla strukturer är för många övermäktig och det är därför ingen slump att kvinnliga dirigenter ofta har en tuffare uppgift än sina manliga kollegor. Lundman berör denna problematik och för den som inte sett branschen inifrån kan boken i vart fall väcka en del tankar.

Ingen vet vad som faktiskt hände med den åttonde symfonin och den här romanen ger naturligtvis inget svar på den frågan, vilket inte heller är avsikten. Vad Lundman gör är att han i fiktionens värld på ett fantasifullt och faktiskt ganska trovärdigt sätt beskriver åttans öde. Även om ingen i verkligheten någonsin lär får höra symfonin så kommer romanens huvudpersoner i sådan närkontakt med musiken att författaren med dem som utgångspunkt kan tillåta sig spekulera hur den klingar. Lundman är skicklig på att sätta ord på hur musik låter och det gör att han faktiskt ger läsaren en aning om hur Sibelius åtta kunde ha klingat. Och visst kan man som musikälskare beklaga att den nog aldrig kommer att höras ”på riktigt”.

Med åttan som utgångspunkt väcker författaren också läsarens tankar om musikens makt och innehåll. Att beskriva en klang är en sak, men att förmedla det som inte går att förmedla med ord är någonting helt annat. Lundman väljer att beskriva hur musiken påverkar de personer som hör den, vilket nog är så nära man kan komma en beskrivning av musikens undertext.

För den som är intresserad av Sibelius åtta eller rent allmänt är intresserad av konstmusikens innehåll är den här romanen absolut något som kan väcka både tankar och nyfikenhet. På samma sätt kan jag rekommendera den till alla som i vart fall vill ha en liten glimt av hur delar av den klassiska musikbranschen fungerar. Lundmans beskrivning av den är naturligtvis inte generell. Mycket i branschen fungerar precis som det ska men en sådan beskrivning utgör ju knappast något som kryddar en roman.

Staffan Sundkvist