Foto © Opera Rara

Rekonstruerad Donizetti-raritet på Opera Rara

Gaetano Donizetti: L’Ange de Nisida
Opera Rara ORC58 [2 CD]

5 out of 6 stars

Knappast något annat skivbolag har betytt så mycket när det gäller att lyfta fram bortglömd italiensk och fransk operarepertoar som det brittiska skivbolaget Opera Rara. Otaliga är de boxar med vackert påkostade texthäften som sett dagens ljus sedan bolagets första opera, Donizettis Ugo di Parigi, gavs ut 1978. Inte minst har man bemödat sig om att dokumentera en lång rad mindre kända Donizetti-operor. När man inte längre tror att det finns mer att gräva fram av denne tonsättare så dyker denna opera upp, vars namn brukar skymta förbi i texthäften till den betydligt mer kända La Favorite. L’Ange de Nisida (Ängeln från Nisida), komponerad 1839, är nämligen till hälften en tidigare version av La Favorite, men kom aldrig att framföras då Théâtre de la Renaissance i Paris, som den skrevs för, gick i konkurs. Att uppföra operan i Italien var omöjligt, med tanke på det känsliga ämnet med en neapolitansk kung och hans mätress. Notmaterialet skingrades och nu har det alltså återuppstått i en ny uppförandeedition. De sista saknande pusselbitarna har rekonstruerats av dirigenten Martin Fitzpatrick, som dessutom infogat en cabaletta för sopranen som Donizetti senare komponerade för Parisversionen av Maria di Rohan.

Handlingen i L’Ange de Nisida är i princip densamma som i La Favorite, men med namn och platser utbytta. Det är även frågan om samma librettister, Alphonse Royer och Gustave Vaëz, med undantag för Eugène Scribe som särskilt anlitades för La Favorite. Handlingen utspelar sig i kungariket Neapel 1470 under Ferdinand I:s regeringstid. Leone de Casaldi, en ung soldat, anländer till ön Nisida i Neapelbukten för att möta sin älskade Sylvia, en okänd adelsdam som visar sig vara kungens älskarinna. Sylvia förklarar Leone sin kärlek, men uppmanar honom att glömma henne. Leone arresteras och för att blidka Sylvia lovar kungen att uppfylla hennes önskan, vad den än må vara. Hon ber då att Leone ska friges. En munk från Rom hotar med bannlysning av Sylvia om hon förblir kungens mätress. Kungen gifter då bort Leone med Sylvia, för att sedan kunna skicka iväg den äkte mannen och behålla Sylvia som sin älskarinna. Leone upptäcker planen, bryter i vredesmod itu sitt svärd framför kungen och går i kloster. När han ska avge klosterlöftet uppenbarar sig Sylvia som novis och ber om förlåtelse. Leone har återfunnit sin kärlek och tillsammans försöker de fly, men Sylvia dör vid hans fötter.

Visst känner man igen mycket av musiken från La Favorite. Ungefär hälften av de 14 numren härrör från någon av Donizettis egna operor i mitten på 1830-talet, framför allt från den ofullbordade Adelaide, förmodligen skriven för Neapel 1834 (och som inte ska förväxlas med en senare opera för Rom vid namn Adelia). Därutöver finns det en hel del musik komponerad direkt för L’Ange de Nisida. För att ytterligare komplicera det hela så tar den musikaliska återvinningen inte slut här. En del av musiken som inte dök upp i La Favorite hamnade istället i Maria Padilla (en opera som ingår i Opera Raras tidiga utgivning). Så här kunde det hålla på i den italienska operafabriken, där den ständigt innovative Donizetti fick räknas som av de mest produktiva arbetarna. En illustration till detta är väl den karikatyrbild där man ser Donizetti sitta med en gåspenna i vardera handen och komponera två operor samtidigt.

Till det i L’Ange de Nisida som Donizetti aldrig återanvände hör två av Leones arior. Det är alltså musik som här klingar för första gången på skiva. Ingen av dessa arior har någon ”sedvanlig” cabaletta. Donizettis var sparsam med dem i sina senare operor när han, i likhet med flera av sina tonsättarkollegor, var i färd med att luckra upp den italienska operans stelbenta nummerindelning. L’Ange de Nisida betecknas som en “opera semiseria”, alltså ett mellanting mellan en tragisk och komisk opera, då rollbesättningen även innehåller en buffabas, kungens hovmarskalk Don Gaspar, vars inledningsaria Et vous Mesdames (ursprungligen komponerad för Adelaide) senare skulle dyka upp som slagdänga i Don Pasquale (1843).

Sammantaget är detta en härlig inspelning av den försmådda L’Ange de Nisida, ledd av den skicklige Sir Mark Elder vid ett liveframförande på Covent Garden förra sommaren. Den libanesisk-kanadensiska sopranen Joyce El-Khory är en rätt så ny stjärna på operahimlen och har tidigare medverkat på Opera Rara, bland annat i Donizettis Belisario och Les martyrs. Hon har en distinkt, emellanåt lätt beslöjad sopran och sjunger uttrycksfullt med vackra pianissimon på höjden. Den unge lyriske tenoren David Junghoon Kim är ytterligare en av dessa koreanska sångare som gör kometkarriärer på de europeiska operascenerna. Hans höga tenor och fina textning passar den franskspråkiga repertoaren alldeles utmärkt och påminner inte så lite om den ypperlige brittiske tenoren Laurence Dale. De övriga rollerna är också mycket välbesatta. Som kungen av Neapel sjunger den Neapelfödde Vito Priante med en vacker, flödande barytonstämma. Karaktärsfull och vokalt pregnant är också den franske basbarytonen Laurent Naouris Don Gaspar som inleder operan med paradnumret ur ”Don Pasquale” (!). En makalös röstkvalitet besitter den ryske basen Evgeny Stavinsky som den av påven utsände munken. Det är ändå något speciellt med sångskolorna i den östra delen av Europa. Visst hade man kunnat redigera bort upptagningens publikapplåder, men dem glömmer man snabbt när man får bekanta sig med det hos Opera Rara alltid lika vackert illustrerade och faktaspäckade texthäftet.

Henry Larsson

Gaetano Donizetti: L’Ange de Nisida
Orchestra of the Royal Opera House, Royal Opera Chorus
Dirigent: Sir Mark Elder
Sylvia de Lináres: Joyce El-Khoury
Leone de Casaldi: David Junghoon Kim
Don Gaspar: Laurent Naouri
Don Fernand d’Aragon: Vito Priante
Munken: Evgeny Stavinsky