Foto: Photos.com/Jupiterimages

Ravel från Stockholm och London

Ravel: La Valse, Gåsmors sagor, Alborada del gracioso, Pavane, Valses nobles et sentimentales, Bolero.

Chandos CHSA5280

Ravel: Le Tombeau de Couperin, Alborada del gracioso, Un barque sur l´ ocean, Pavane, Menuet Antique, La Valse

BIS 2438

5 out of 6 stars

Ravel var en tonsättare som komponerade briljant för orkester. Hans instrumenteringskonst är lika imponerande i den delen av hantverket som till exempel Mahler, Rimskij-Korsakov och Richard Strauss för att nämna några. Det ställer givetvis krav på den som ska framföra musiken att få ihop helheten till den klingande magi som kan uppstå när det blir bra. Det är därför extra roligt att kunna välkomna två helt nya inspelningar som helt klart är värda att lyssna på. John Wilson har med sin handplockade Londonorkester gjort flera fina skivor på Chandos. Ofta har det varit med musik som har en briljant hantverksskicklighet, som till exempel Korngolds. På detta nya album finns flera av Ravels mest älskade orkesterverk, som till exempel Bolero och La Valse – båda virtuost framförda, där man också imponeras över orkesterns skicklighet, t.ex. soloinsatserna i Bolero. La Valse ger en bild av ett Europa i sönderfall, valsen slutar i ett veritabelt kaos, aktuellt då, som nu. Tyvärr tycker jag verket bara blir briljant i Wilsons händer, det finns mer svärta att hämta under ytan och riktigt dit når han inte. Mer glädjande då att få höra en skimrande vacker version av Gåsmors sagor som faktiskt är en av de bättre jag hört på skiva.

Hur går det då för kollegorna i Stockholm då? Det finns tre verk som är gemensamma för skivorna och jag skulle nog säga att det är dött lopp i jämförelse av dem med den skillnaden att jag tycker Oramo har en mer övertygande gestaltning av La Valse, som orkestern i Stockholm gör väldigt bra med mer djup än hos Wilson. På skivan från BIS så får vi Ravels Le Tombeau de Couperin, ursprungligen en svit för piano som Ravel kom att plocka ut några delar av och instrumentera för orkester. Oramo har dock gjort ett tillägg; Fuga och Toccata är införlivade här i ett orkesterarrangemang av Kenneth Hesketh.

Detta kan man nog ha olika uppfattningar om. Jag har inget emot själva idén att arrangera andras musik, men jag kan inte komma ifrån tanken att Ravel gjorde ett val för just sin orkestersvit och den är i den formen tillräcklig. Instrumenteringen är helt klart i Ravels anda, men man anar ändå en annan röst – jag hade föredragit att man lagt in dessa som bonusspår för lyssnaren i stället för att ha med dem i sviten. Däremot har jag inga övriga invändningar mot Stockholmfilharmonikernas Ravel. Detta är örongodis och filharmonikerna visar här att de är en av Europas finaste orkestrar.

Detta är två nya cd med Ravels musik, en från London, en från Stockholm. Båda låter alldeles förträffligt och kan med fog införlivas i en Ravelsamling och trängas med Monteux, Boulez, Martinon och andra utan att skämmas.

Björn Sundkvist

image_pdfimage_print