Puccinis ”Il Trittico” från Florens

Giacomo Puccini: Il trittico – Il tabarro, Suor Angelica, Gianni Schicchi
Solister: Anna Maria Chiuri, Franco Vassallo, Angelo Villari, Maria José Siri, Marina Ogii, Bruno de Simone, Francesca Longari, Constanza Fontana, Eugenio Di Lieto med flera
Regi, scenografi, ljus och kostym: Denis Krief
Maggio Musicale Fiorentino orkester och kör
Dirigent: Valerio Galli
Inspelad på Teatro del Maggio Musicale Fiorentino 20 och 23 november 2019
Dynamic 37872 [1 DVD], 37873 [1 DVD], 37874 [1 DVD]
5 out of 6 stars

Första världskriget var rasade i Europa och när väl Puccini hade sin ”Il Trittico” (Triptyken) färdig var det svårt att få den uppförd i Italien eftersom de flesta sångarna var inkallade. Han antog med glädje ett anbud från Metropolitan Opera i New York och 14 december var det urpremiär, dock utan att tonsättaren var närvarande men telegrammen berättade om en överväldigande framgång med mer än 40 inropningar. Kritikerna stämde också in i ovationerna, särskilt Gianni Schicchi berömdes; likaså var enigheten stor att Suor Angelica var den svagaste av de tre verken.

Man kan undra vad Puccini hade för avsikt med sin Triptyk. Det finns inget genomgående tema, ingen gemensam tidpunkt och inte ens någon samstämmig musikalisk eller dramatisk behandling. Il Tabarro (Kappan) är ett klassiskt mörkt svartsjukedrama, Suor Angelica (Syster Angelica) en tårkramande melodram och Gianni Schicchi en rent lysande komedi, den enda buffa som Puccini skrev.

Nu för tiden är det ganska sällan som Il Trittico framförs som helhet med de tre operorna i samma föreställning. Det är en uppsättning som kräver mycket: ett stort sångaruppbåd, en dirigent som kan plocka fram alla valörer i det ställvis mycket disparata tonspråket och framför allt en regissör som kan forma en helhet av triptyken.

2019 sattes verket upp på Maggio Musicale Fiorentino och nu finns det tillgängligt på DVD. Det är bara att konstatera att det är en enastående bra prestation av samtliga inblandade. Regissören Denis Krief har även gjort scenografi, ljus och kostymer. Han har lyckats skapa en hållbar linje genom de tre verken – en exposé av människans svagheter: lust och lidande, hat, svartsjuka och girighet. I Il tabarro är mörkret totalt, individerna fångna och mordet en självklar slutpunkt. Syster Angelica blir ett offer som slits sönder av konflikten mellan hennes egna varma mänsklighet och religionens omänskliga hårda krav. I Gianni Schicchi byts mörkret mot en flatskratt, en riktig fars där girigheten får figurerna att försöka lura skjortan av varandra. Den ena gestalten med normal mänsklighet är Schicchis dotter Lauretta, rent underbart sjungen av Francesca Longari, som med O, mi Babbino caro, står för det enda verkliga örhänget i hela Triptyken.

Denis Krief håller en mycket tät dramaturgi, scenografin är sparsmakad utan att vara påver, ljussättningen är effektiv. Han har sett bort från tidsangivelserna och låter allt tilldra sig i en obestämd nutid.

Dirigenten Valerio Galli betonar dramatiken och kraften mer än lyriken i Puccinis tonspråk. Ibland känns det en aning för ruffigt men det måste nog sägas vara enda sättet att skapa en hållbar helhet av det ganska spretiga partituret.

Solisternas insatser är överlag av mycket hög klass. Visst finns de brister i agerandet men de vägs mer än väl upp av de sångliga kvaliteterna. Av utrymmesskäl går det inte nämna samtliga fina prestationer men några måste särskilt framhållas. Sopranen Maria Jose Siri svarar för ett enastående dramatiskt porträtt och stor skönsång i Suor Angelica, likaså som Giorgetta i Il Tabarro. Anna Maria Churi lånar sin fylliga mezzo till två satkärringar: La Zia Principessa i Suor Angelica och La Vecchia i Gianni Schicchi och till ett ömsint porträtt av La Frugola i Il Tabarro. Nämnas bör också tenoren Angelo Villari och barytonen Franco Vasallo för det eminenta utspelet i Il Tabarro.

Genom att Il Trittico delats upp på tre separata DVD:er blir det inte billigt att uppleva den i sin helhet. Men det är definitivt värt pengarna.

Lars-Erik Larsson

image_pdfimage_print