2022-12-08 

Praktfull Rachmaninov

Rachmaninov: Symfoni nr. 3, Dödens ö, Vocalise

CHSA5297

6 out of 6 stars

John Wilson går från klarhet till klarhet som dirigent och inspelningsartist. Den senaste cd-skivan från Chandos med Sinfonia of London, en orkester som han återuppväckt från de döda skulle man kunna säga, innehåller tre centrala verk av Rachmaninov. På  1950 – och 60-talet användes den studio-orkestern av olika skivbolag för just inspelningar, men för några år sedan återuppstod den under ledning av John Wilson och i den verkar numera flera ledande brittiska musiker från andra ensembler runt om i Storbritannien.

Rachmaninovs tredje symfoni komponerades i mitten av 1930-talet och innebar mycket av en nyorientering i hans tonsättarskap. De böljande melodierna finns kvar, precis som det ödsliga vemodet, men något nytt har också tillkommit som skarpare accenter och ett rytmiskt vitalt driv. Wilsons inspelning sällar sig till de allra bästa på skiva, tolkningen har dramatik, en glödande värme i stråkarna och mycket briljans i blecket, vilket förstärks av Chandos dynamiska ingenjörskonst som dock låter som allra bäst om man som lyssnare har tillgång till en SACD-spelare eller en streamingstjänst med den funktionen. Tolkningen känns lika överdådigt lyxig som en guldskimrande rysk kupol från tsartiden; den kanske endast överträffas av Jansons varmhjärtade på Warner och Maazels läckert raffinerade på DG.

Dödens ö, efter Böcklins berömda tavla, slutfördes 1908 och är en av hans mest grubblande kompositioner. Rachmaninovs suggestiva stegring mot det ödesmättade klimax som finns framåt slutet är sällsynt otäck musik, förtvivlad och neurotisk. Wilson och hans medmusikanter gör verket med stor intensitet och passion, precis som Ashkenazy (Decca) och Reiner (RCA).

Rachmaninovs finstämda Vocalise, som finns i lite olika versioner, ligger insprängd som spår två på cd-n, vilket ger oss lyssnare möjligheten att pusta ut en stund efter Dödens Ö och kan samla kraft inför tredje symfonin. Sammantaget en mycket fin ny inspelning från Chandos och deras nuvarande husdirigent John Wilson som tycks spotta ur sig den ena imponerande skivan efter den andra i rask följd.

Per Nylén

 

image_pdf