Operor som speglar nutidens kaos

Staatsoper, Hamburg, 11 oktober 2020 – Premiär
Arnold Schönberg: Pierrot Lunaire
Francis Poulenc: La voix humaine

Människans ensamhet är ett evigt tema för de sköna konsterna, om möjligt än mer aktuellt än någonsin i Coronans tid när faran i närhet till andra ständigt emfaseras och avståndstagandet blir en dygd.

Så blir det en tidsspegel när Hamburgoperan i ett svep visar två visioner av ensamheten i två korta operor: Pierrot Lunaire av Arnold Schönberg och La voix humaine av Francis Poulenc.

Schönbergs opera bygger på tre gånger sju dikter av den belgiske författaren Albert Giraud. Hans Pierrot Lunaire (Den mångalne Pierrot) är en personifikation av den självupptagna sönderslitna nutidsmänniskan: både oskyldigt barn och samvetslös desperado, både en individ av kött och blod och en endimensionell robot, både en vänlig clown och en djävul.

Luis August Krawen fångar i rent vidunderliga animationer och strikt regi denna paradox, detta ordnade kaos där individen avhumaniseras och skönheten finns endast i naturen. Sångarna sätts åt sidan, de blir kommentatorer till bildspelet.

Schönberg skrev verket 1912 i en fri atonal stil, inte den tolvton som han kom att använda senare. Han lånade meter och uttryckssätt från den dåtida tyska kabarén med en ”Sprechstimme” (talsång) och en liten instrumentalensemble. Vid det här framförandet delades sångstämman upp på tre sopraner: Anja Silja, Nicole Chevalier och Marie-Dominique Ryckmanns. Inte perfekt tonskönt men oerhört expressivt – helt i linje med kompositörens intentioner. Dirigenten Kent Naganos ledning av sångarna och orkesterseptetten var mer än föredömlig i sin tajming och musikalitet.

Om möjligt än mer perfekt var Nagano i orkestersatsen i Poulencs La voix humaine men han övertrumfades av solisten Kerstin Avemo. Hennes tolkning hade absolut allt man kan begära; sceniskt utomordentlig, välkontrollerad med sparsam gestik, musikaliskt utsökt med övertonsrik vacker sopran, med rent underbar intensitet och oceaner av känsla. Man inte bara såg och hörde hennes förtvivlan, hennes ensamhet och hennes sorg, man kände den med alla sinnen. Det var vackert, det var gripande, det var rent fantastiskt.

Som helhet blev denna operakväll en upplevelse utöver det vanliga, väl värd besväret och riskerna med resan i denna farsotens tid.

Lars-Erik Larsson

Staatsoper, Hamburg, 11 oktober 2020 – Premiär
Arnold Schönberg: Pierrot Lunaire
Regi: Luis August Krawen
Francis Poulenc: La voix humaine
Regi: Georges Delnon
Dirigent: Kent Nagano
Philharmonisches Staatsorchester Hamburg
Solister: Anja Silja, Nicole Chevalier, Marie-Dominique Ryckmanns (Pierrot Lunaire); Kerstin Avemo (La voix humaine)