Okänd Beethovencykel återuppväckt till liv

Ludwig van Beethoven: Symfonier nr 1-9
Pittsburgh Symphony Orchestra

Dirigent: William Steinberg
DG 4838344 [5 CD]
4 out of 6 stars

Denna utgivning är en verklig kulturgärning från ett annars ganska konservativt och försiktigt skivbolag, Deutsche Grammophon.

William Steinbergs Beethovencykel spelades in i Pittsburgh i ett läge i början på 1960-talet då de stora amerikanska skivbolagen RCA och CBS hade lagt beslag på de fem stora orkestrarna i USA; Boston, Chicago, New York, Cleveland och Philadelphia.

Pittsburghs vid den tiden synnerligen fina orkester hade under 50-talet gjort flitigt med inspelningar för Capitol/EMI, men nu fick de nöja sig med att spela in för skivbolaget Command Classics, vilket gjorde att inspelningarna knappt nådde utanför USA. För att nu rädda dessa inspelningar, långt efter att Command har köpts upp och insomnat, har Deutsche Grammophon nu remastrat, klippt och klistrat och levererat en symfonicykel i klass med de allra bästa från den tiden. En del av masterbanden var helt enkelt försvunna, så teknikerna har fått jobba hårt för att återställa ljudet från andra källor.

William Steinberg var Pittsburghorkesterns ledare under drygt 20 år, och fostrade orkestern till att bli en av USAs absolut främsta. William Steinberg är kanske här hemma mest känd för att som dirigent ackompanjerat Jascha Heifetz och Nathan Milstein men även i form av suveräna inspelningar av Gustav Holst Planeterna och Richard Strauss Also Sprach Zarathustra, båda på DG.

Nu har vi även en komplett och utmärkt Beethovencykel att upptäcka och glädjas åt. Varje symfoni i Steinbergs uppsättning kommer väl till sin rätt, och en och annan sticker ut lite extra. I min mening är Symfoni nr 2, 4 och 8 bäst, men även i stora delar håller även den sista, nr 9, håller högsta klass.

Nian är lite extra intressant då Steinberg väljer Gustav Mahlers orkestrering av verket, med dubbla stämmor och framförallt inkluderandet av en tubastämma. Tuban framträder väldigt tydligt knappt 10 minuter in i första satsen och ger en mäktig effekt minst sagt. Däremot verka inte Steinberg ha anammat Mahlers önskan om att låta marschorkestern i sista satsen spela på distans från bakom scenen. Man kan tycka vad man vill om Steinbergs val, men med hundratalet ”vanliga” inspelningar är det trevligt att höra Mahleridéerna på skiva.

Steinberg är noggrann med detaljerna. Han hanterar den något speciella starten av finalen av första symfonin på ett lysande sätt och likaså lägger han full emfas åt det viktiga dissonanta ackordet ett par takter in i åttans final. De är bara två av flera sådana exempel.

På något sätt så känns dock ett och annat parti lite lågt på energi (känn på starten på första symfonin exempelvis), men egentligen är det nog främst ljudbilden som är utgivningens största problem. Stråkarna känns lite klena på sina ställen och framförallt saknas en riktigt tung bas.

Inspelningarna är ändå 60 år gamla och hur bra arbete DG:s tekniker ändå har gjort kan man inte förvänta sig underverk.

Den här cykeln utmanar kanske inte de allra finaste från den tiden. Då tänker jag främst på George Szell (Cleveland) och Herbert von Karajan (Berlin), men finns tryggt där bakom i god gemenskap med ex vis André Cluytens (Berlin) och Eugen Jochum (London), och med starka känningar av både Otto Klemperer och Arturo Toscanini (båda var mentorer till Steinberg) så blir denna utgivning ett viktigt historiskt dokument som DG räddat till eftervärlden.

Mig veterligen gjorde Steinberg ännu ett drygt dussin inspelningar på bolaget Command Classics på 1960-talet. Jag tror nog det finns bland annat lite Brahms från Pittsburgh där. Kan vi hoppas att DG försätter sin räddningsaktion även med dem?

Anders Wikström

image_pdfimage_print