Foto © Wilfried Hösl

Ny Rosenkavaljer efter femtio år

Bayerische Staatsoper, München, 21 mars 2021 – Premiär
Richard Strauss: Der Rosenkavalier

”Det får inte hända!”, utbrister den äldre damen bredvid mig när jag såg den sista föreställningen av Otto Schenks uppsättning av Richard Strauss Rosenkavaljeren som stått på repertoaren i närmare femtio år. ”Rosenkavaljeren är helig mark i München” förtydligande hon. Alla stora sångare har trafikerat rollistan – för att inte tala om dirigenterna…

Med andra ord blev spänningen stor när det aviserades att Barrie Kosky skulle göra den nya uppsättningen. Meningen var också att premiären skulle utgöra en av höjdpunkterna under innevarande säsong, men pandemin ville annorlunda. Därför känns den digitala premiären från Staatsoper som en välgärning, för publiken men också för den goda viljan att hålla liv i ensemble och musiker. Med hashtagen #WirBleibenOffen” blev sändningen ett statement visavi omvärlden (och politikerna) i ett Tyskland där protesterna mot restriktionerna avlöser varandra.

Vladimir Jurowski äntrar dirigentpulten som ny musikchef på Staatsoper. Med stora förväntningar då den gamla uppsättningen lämnade ett musikaliskt arv som förpliktigar, med föregångare som Carlos Kleiber och Kirill Petrenko.

Och visst klingar det bra, riktigt bra! Orkesterbesättningen är bara hälften mot normalt och det gynnar transparensen. Man använder en bearbetning av kompositören Eberhard Kloke (från 2019) som främjar en närmast filigran tydlighet i stämmorna. Med förstärkning av den inkomponerade pianostämman leder associationerna till Ariadne på Naxos. Visst, man saknar den fulla klangmattan men i detta fall har man gjort det bästa av situationen.

Barrie Kosky gör aldrig något halvdant, begreppet lagom lyser med sin frånvaro. Med basen på Komische Oper har regissören gjort prisbelönta uppsättningar på Europas stora scener – om än ibland med högljudda reservationer från publiken. Men det skall sägas – Kosky är idag en av få operaregissörer som omfamnar konstformen med oreserverad kärlek – och inte minst musikaliskt kunnande. Det ger han prov på även här. Ur omfamningen sprudlar ett överflöd av nya scenerier som överraskar och förför. Scenografi och kostymer matchar och man konstaterar att få om ens något operahus i världen har Staatsopers resurser att lägga i dagen en sådan prakt.

Kosky ställer tiden i förgrunden för uppsättningen. Varje akt inleds med klockor som tickar, slår klockslag och löper amok. En äldre, lätt klädd man – Chronos förkroppsligad – tar sig med skröpliga steg in i handlingen i varje akt – som en påminnelse om allas vår förgänglighet – och här även som avslut på föreställningen, ingen morian i sikte.

Medverkande sångare gör sitt bästa för att möta Koskys sceniska infall. Kanske främst Christoph Fischesser som baron Ochs, som är närmast rörande i sin nervösa ambition att ständigt försöka passa in i Wiens noga uppdelade societet. Han spelar skickligt på hela röstregistret med en knalltydlig diktion. Så även Johannes Martin Kränzle som Faninal.

Det hade varit trevligt att konstatera detsamma för de tre kvinnliga huvudrollsinnehavarna. Men här haltar det en aning. Marlis Petersen är som skapad för rollen som Fältmarskalkinnan. Naturligt elegant och med en skådespelarkänsla för uttrycken, har hon dock problem att röstligt fylla rollens omfång. Det fungerar som här med en reducerad orkester, men rollen är nog i vanliga fall ett par nummer för stor. Octavian görs av unga Samantha Hankey som examinerades från Juilliard School 2017. Hon har redan fått fotfäste i Europa och kommer säkert låta höra mer av sig, givet att hon ges möjlighet att ta det lugnt med valen av roller. Det gäller även purunga Katharina Conradi som Sophie, som utan problem låter sopranen sväva fritt i andra aktens överräckande av silverrosen.

Myllret av bilroller är utan undantag perfekt castade med exempelvis Wolfgang Ablinger Sperrhake och Ursula Hesse von der Steinen som intrigantparet Vazacchi och Annina.

Efter att ridån sänker sig kommer applåder från orkestermedlemmarna. Det är svårt att gissa sig till hur en fullsatt salong hade reagerat. Inte minst min bänkgranne för två år sedan. Men det tål att sägas att Barrie Koskys uppsättning utgör en värdig arvtagare till den gamla uppsättningen. Ibland är det som här hög tid att bryta med traditionen. Möjligen blir det svårt att hålla den invecklade regin när operavardagen återkommer och repertoaren återgår till ständiga nybesättningar.

Föreställningen går att se på Arte fram till och med den 19 april 2021. 

Alexander Husebye

Richard Strauss: Rosenkavaljeren (Nyproduktion)
Bayerische Staatsoper, München, 21 mars 2021
Regi: Barrie Kosky
Scenografi: Rufus Dedwiszus
Kostym: Victoria Behr
Ljus: Alessandro Carletti
Dirigent: Vladimir Jurowski
Bayerisches Staatsorchester
Chor der Bayerischen Staatsoper
Die Feldmarschallin: Marlis Petersen
Der Baron Ochs auf Lerchenau: Christoph Fischesser
Octavian: Samantha Hankey
Herr von Faninal Johannes Martin Kränzle
Sophie: Katharina Konradi
Jungfer Marianne Leitmetzerin: Daniela Köhler
Valzacchi: Wolfgang Ablinger-Sperrhake
Annina: Ursula Hesse von der Steinen
Ein Sänger: Galeano Salas

image_pdfimage_print