Njutbar operakomik av Spontini

Gaspare Spontini: Le Metamorfosi di Pasquale
Dynamic CDS7836 [2CD]

Den italienska operakompositören Gaspare Spontini, kom i början av 1800-talet att inneha ett par av de mest prestigefyllda ämbeten man kunde ha som operakompositör: först i Paris som Napoleons inofficiella hovkompositör sedan som Generalmusikdirektor i Berlin. Hans franska storslagna operor, framförallt Vestalen med premiär i Paris 1807, kom att ha en svåröverträffad betydelse för den stora 1800-talsoperans utveckling  – som Grand Opéra och Wagners verk.

Spontini hade innan han lämnade Italien en karriär då han framförallt skrev komiska operor, som till stor del har ansetts förlorade för eftervärlden. Genom en slump har man i biblioteket i slottet Ursel i Hingene, Belgien hittat kompletta partitur till tre operor och en kantat som förutom titlarna varit okända. Operorna skrevs och uppfördes 1800–02 på olika ställen i Italien innan Spontini lämnade Italien för Paris. En av operorna, Le Metamorfosi di Pasquale, uruppfördes i Venedig 1802, hördes aldrig igen förrän Teatro la Fenice i Venedig med stor framgång spelade den i januari i år. Nu finns den på CD och lyssnaren kan efter 217 år ta del av ett av Spontinis ungdomsalster.

Det vi hör är inte något epokgörande mästerverk, men en god produkt med flera avsnitt betydligt över genomsnittet för den tidens massproducerade operaindustri. Titelpersonen är en självmedveten tjänare som efter att ha lämnat sin tjänst återvänder till sin slottsherre. Kring honom utvecklas en sedvanlig buffaintrig med förklädnader, förälskade par med förhinder, listiga intrigskapande tjänare och despotiska fadersgestalter som i slutet blir lurade. Framförande och röster är av god om inte exceptionell kvalitet. I titelrollen har vi basbarytonen BaurzhanAnderzhanov som en charmig och generöst utspelande Pasquale, Michela Antenucci är en viljestark och sångligt väl profilerad Costanza och hennes älskade är en fin lyrisk tenor, Antonio Garés. Ett förälskat tjänstefolk, Carolina Lippo och Davide Bartolucci, har också det rätta buffahumöret och detta hela leds säkert av Giuseppe Montesano som dock gärna kunde ha eldat på Orchestra Sinfonica G. Rossini lite mer. Detta är en CD-utgåva av en inspelning med stort musikhistoriskt värde och med kul och njutbar operakomik.

Erik Graune