2020-08-20 

Musik med evighetsperspektiv

Ralph Vaughan WilliamsSymfoni nr 5
Gerald Finzi: Klarinettkonsert
Philharmonia Orchestra
Dirigent/Klarinett:
Michael Collins
BIS BIS2367 [1 CD]
6 out of 6 stars

Vaughan Williams nio symfonier är bland de finaste symfoniska verk vi fått från de brittiska öarna. De är väldigt skiftande i skepnad, allt från den första havssymfonin som nästan känns som ett oratorium till den mer avskalade åttonde. Den femte, som tillkom mellan åren 1938–1943, är en mer avspänd och lyrisk symfoni än t.ex. den furiösa fyran och laddade sexan. Det finns förvisso drama i den här också men den är  mer inåtvänd till sin karaktär. Den femte är min personliga favorit bland kompositörens symfonier, det är oerhört trösterik musik och den tredje satsen, Romanza, är bland den vackraste musik som finns.

Denna nya inspelning presenterar dirigenten och klarinettisten Michael Collins syn på verket och resultatet är synnerligen övertygande. Faktum är att jag inte vet om jag hört en lika passionerat vacker tolkning efter John Barbirollis inspelning på EMI eller Adrian Boults på samma etikett. Collins grepp om verket är enastående och han lyfter verkligen fram verkets skönhet. Jag vill också ge en eloge för den väl karaktäriserade andra satsen, där dirigenten tillåter nästan mahlerska överdrifter i sin gestaltning. Den avslutande passacaglian får tona ut med ett evighetsperspektiv som blir väldigt berörande. Orkestern, Philharmonia Orchestra, är på mammas gata här och orkesterspelet är storslaget och säkert.

Som koppling på skivan får Collins med emfas visa vilken fin klarinettist han dessutom är. Finzis konsert är ett stämningsfullt verk och passar bra som följeslagare till Vaughan Williams på denna cd, där lyssnaren bjuds på 28 minuters samstämmigt musicerande mellan solist och orkester. Ljudupptagningen är superb med fin dynamik och rymd, faktiskt bland de bättre ljudupptagningar jag hört från BIS på senare år.

Björn Sundkvist

image_pdf