Aida på Kungliga Operan 2018. Foto: Markus Gårder. I bild: Kungliga Operans Kör som präster, Ivan Defabiani som Radamès och Katarina Dalayman som Amneris

Krigisk Aida i gyllene färger

Kungliga Operan, Stockholm, 30 november 2018
Giuseppe Verdi: Aida

Foto: Kungliga Operans kör, Ivan Defabiani som Radamés och Katarina Dalayman som Amneris © Markus Gårder

Michael Cavanaghs uppsättning av Aida, som hade premiär i februari i år, tar fasta på de krigiska aspekterna av operan. Regissören använder sig bland annat av filmsekvenser för att visa på krigets mekanismer och konsekvenser. När den egyptiske härföraren Radamès återvänder som segrare, så är det ingen segerrusig krigare som möter oss utan en traumatiserad soldat märkt av krigets fasor.

Scenografin pendlar mellan krigiska scener i mörka färger, där soldater i full stridsmundering vandrar runt bärandes på hotfulla automatkarbiner i sina händer. Som motvikt skildras scenerna med det religiösa prästerskapet och kungen i bländande gyllene gult, vilket skapar en spektakulär effekt. I den berömda triumfscenen träder också gulklädda trumpetare ut i logerna för att förstärka helheten.

Sammantaget så är det här en mycket lyckad föreställning när det gäller scenografi, sång och orkesterspel. På minussidan bör nämnas en del brister i regin av sångarna på scenen, till exempel Maria Katzaravas Aida. Hon viftar och gestikulerar på ett sätt som nästan blir parodiskt mellan varven. Katzaravas röst är dock kraftfull, dramatisk och engagerande, men kanske inte alltid så subtil.

Ivan Defabianis gestaltning av Radamès imponerar desto mer. Han har också tryck i sin stämma, men förmår att nyansera rösten, även om han kanske saknar personlighet i sång och agerande. En som verkligen kan skådespeleriets konst och som dominerar scenen nästan totalt är Katarina Dalayman som sjunger Amneris roll. Hon imponerar som bitter, svartsjuk intrigmakerska, men också som älskande kvinna som desperat kämpar för att rädda livet på Radamès när hans anklagas för landsförräderi. Dalayman sjunger ut för fullt med en inte helt oväntad wagnersk stämma.

En av de som glänste mest vokalt under kvällen var Johan Edholm som gestaltade den etiopiske kungen Amonasro med en vokalt glansfull barytonstämma som innehöll både värme och tyngd. Han utformade också sin roll sceniskt fullständigt övertygande.

Dirigenten Domingo Hindoyan eldade på Hovkapellet i de kraftfulla kör- och ensemblescenerna, men precis som i Madama Butterfly tycker jag att den latinska passionen delvis saknas i orkestern. Lite mer intensitet i stråkarna och värme i klangen önskar den italienskt sinnade operafantasten.

Sist, men inte minst; Kungliga operans kör som glödde som brons i de passionerade körscenerna. Den var kvällens absoluta höjdpunkt i Kungliga operans imponerande framförande av Aida.

Per Nylén

Giuseppe Verdi: Aida
Kungliga Operan, Stockholm, 30 november 2018
Regi: Michael Cavanagh
Scenografi/Kostym: Magdalena Åberg
Dirigent: Domingo Hindoyan
Kungliga Hovkapellet & Kungliga Operans kör
Aida: Maria Katzarava
Radamès: Ivan Defabiani
Amneris: Katarina Dalayman
Amonasro: Johan Edholm
Kungen: Lennart Forsén
Ramfis: Alessio Cacciamani