Klinisk och explosiv Beethoven á la Currentzis

Ludwig van Beethoven: Symfoni nr 5 c-moll ”Ödessymfonin”
MusicAeterna

Dirigent: Teodor Currentzis
Sony 19075884972 [1 CD]
6 out of 6 stars

Det lär finnas över 600 inspelningar av Beethovens Ödessymfoni idag. Långt över hälften av dem har jag svårt att identifiera och skilja på. Det finns dock ett par dussin som jag lätt kan separera från övriga även vid en blindprovning. Detta är en sådan.

MusicaAeterna är en av världens mest spännande orkestrar idag. Det är en rysk superorkester grundad 2004 i Perm, 150 mil öster om Moskva. Orkestern leds av grundaren dirigenten Teodor Currentzis, och han tar den runt i världen på turnéer. Just den här skivan är inspelad i Wien sommaren 2018. Musikerna står (!) ofta upp när de spelar vilket förmodligen gör livekänslan ännu större. Huruvida det verkligen var så i Wien vet jag ej, men det känns som att orkestern står på tå bildligt sett i alla fall. Jo, jag vet att Currentzis idéer inte går hem i alla musikkretsar, men han och denna orkester är onekligen en frisk fläkt i en ganska konservativ musikvärld.

Under de senare åren har vi fått många bra inspelningar av Beethovens femma. Bland dem finns Jukka-Pekka Saraste i Köln, Emmanuel Krivine i Paris, Andris Nelsons i Wien och kanske den finaste, den i Simon Rattles kompletta Berlincykel. Bland de få som sticker ut mer unikt interpretationsmässigt finns två ytterligheter, båda inspelade i Wien och på Sony. Nikolaus Harnoncourts ytterst speciella med Concentus Musicus från 2015 samt den här nya med Currentzis från 2018.

Där Harnoncourt laborerar med tempoväxlingar och ganska egna accenter så är Currentzis mer trogen notskriften men framförallt väldigt snabb. Det är så brutalt snabbt att jag förmodligen blivit irriterad om inte orkestern helt problemfritt sätter varenda detalj och låter nästan kliniskt perfekt. Så mycket bättre orkesterspel än det här finns inte.

Prova starten på symfonin, eller kanske ännu hellre kontrabasfigurerna två minuter in i tredje satsen. Oj, vad det bär iväg. Det här är en inspelning som kräver ett säkerhetsbälte i lyssningsfåtöljen. Ni som har hört och gillar Currentzis Mahlersexa eller hans Våroffer finner en liknande härlig upplevelse här. Ni som däremot är vana vid en Beethoven av lite mer klassiskt och normalt snitt; lite mer som Bernard Haitink, Mariss Jansons eller Karl Böhm bör förbereda er på att detta är något helt annat.

Det medges att även jag kan tycka att andra satsen kanske saknar känslan, detaljerna och finliret som t.ex. hos Simon Rattle eller Herbert Blomstedt. Jag kan också förundras över att skivan bara har en halvtimmes speltid, när man ändå spelade flera Beethoven-symfonier i Wien den veckan 2018. Men då de flesta idag inte köper cd-skivor utan lyssnar streamat spelar det egentligen ingen större roll. Jag tror också att Currentzis förhållningssätt till Beethoven passar bättre i just femman än de övriga. Ödets jakt och hets och explosiviteten i framåtdriften sitter perfekt här.

Efter ett antal lyssningar så tog jag fram ett par egna gamla favoriter från Berlin, Chicago och Wien. Men det mesta känns faktiskt lite mossigt i jämförelse med detta. Full pott Currentzis!

Anders Wikström

image_pdfimage_print