Julmusik som det alltid har varit. Typ.

Foton © Decca – © Berlin Classics

Lika säkert som att julmusiken strömmar ut ur högtalare i varuhus och butiker, lika säkert är det att det klagas över den – främst då den arma butikspersonal som måste stå ut med detta skvalande bjällerklang under långa arbetsdagar. Men den lär fylla sin funktion – vi köper mer. Julmusik och annat.

Det speciella med julmusiken är ju bland annat att den sällan bedöms för sina musikaliska kvalitéer utan är en del av något större, en gemenskap, en tradition. Kort sagt en del av julen. Och helst ska ju julen vara som den alltid varit. I alla fall för väldigt många av oss. Det gäller ju även musiken – från White Christmas över Gläns över sjö och strand till Juloratoriet. Och det är precis som det ska vara.

Julen ÄR ritualer och traditioner.

Det finns ju hur många versioner av Adams julsång som helst till exempel, men för många svenskar finns det kanske bara en som räknas, trots allt – Jussi Björling tolkning. Och julmusik säljer mycket – så även för operasångare. Om det så är inspelat i studio eller framförs på konserter.

Leontyne Price spelade in ett antal julsånger i början på 60-talet, följt av Joan Sutherland några år senare. Renata Tebaldi likaså i början på 70-talet, Luciano Pavarotti efter ytterligare några år senare och Kiri te Kanawa i mitten av 80-talet

Ett kompilat av dessa inspelningar finns på den CD som kom ut 1991: Christmas Stars – Joy to the World som är en rätt enastående samling av klassisk julmusik med just dessa stora sångare.

Och den sång som står ut – för mig, är bäst att tillägga – är Tebaldis version av Charles Gounods Oh, my divine Redeemer (Repentir).Det är ju inte ens en klassisk julsång även om den framförs på julkonserter och är med i samlingar av julmusik.

En gång i tiden samlades vi några unga vuxna, som det heter numera, någon dag före julafton, åt och drack  och spelade bland annat Tebaldis version av Gounods sång. Då hade julen börjat. Nu sisådär 40 år senare spelar jag fortfarande Tebaldis innerliga tolkning av Gonouds sång dagen före julafton.

Och när man är mätt av för mycket julskinka med mera på julafton så kan man ju i fantasin fira jul bland bohemer i Paris. Sveriges Radio P2 sände faktiskt delar av Puccinis La Bohème på själva julaftonskvällen några år för länge sen – och om jag minns rätt så var det inspelningen med Nicolai Gedda och Mirella Freni. Och Rodolphe och Mimi möts ju en kall julaftonskväll i vindskupan innan de ansluter till de övriga på Cafe Momus.

Bohemerna i Paris gick kanske i julnattsmässa, fast troligen inte, och de gick definitivt inte i julotta som rätt många fortfarande gör. Riktig hard-core julotta kan man uppleva till exempel i Rättviks kyrka klockan 5 på juldagens morgon, men psalmen Var hälsad sköna morgonstund går lika bra att sjunga klockan 7 i en kyrka i Stockholms innerstad.

Och under hela december ljuder Jauchzet, frohlocket, auf, preiset die Tage! 
Jublet i inledningskören till Juloratoriet är lika underbart varje år – och det finns ju många bra inspelningar av Bachs verk. Men det är något visst att uppleva just denna musik där den ska framföras – i en fullsatt kyrka.

Rolf Eriksson

Länkar:

Renata Tebaldi
”Oh, divine redeemer” av Gonoud (1971)

Jussi Björling
”Oh, helga natt” – Cantique de Noël av Adam

Nicolai Gedda och Mirella Freni i La Bohème, slutet på första akten.
Rome Opera Orchestra / Thomas Schippers

”Var hälsad sköna morgonstund”, svensk psalm 119

Inledningskören Juloratoriet
Ur Bachs Weihnachts-Oratorium (Flämig), Augér, Burmeister, Schreier, Adam