Veckans tips – 51

Sir Malcolm Arnold: The Complete Conifer Recordings
Sony 88875181702 [11 CD]

Foto © Sony

2016 gav skivmärket Sony ut en box med 11 cd – inspelningar som ursprungligen gavs ut på märket Conifer – med samtliga symfonier av den brittiske kompositören Malcolm Arnold (1921-2006), plus ett tiotal konserter samt en hel del andra orkesterverk. Symfonierna och flera av de övriga verken dirigeras dessutom av en riktig specialist på brittisk musik, Vernon Handley (1930-2008). Vill man få en helhetsbild av denne originelle kompositör, så finns det ingen bättre start än just här.

Arnolds musik är melodisk och virtuos till sin karaktär. Han var maniskt produktiv och excellerade bland annat i olika typer av underhållningsmusik, som t.ex. den berömda, eller kanske snarare beryktade A Grand Grand Overture där tre dammsugare ingår i orkestern. Arnold skrev också flitigt med filmmusik, mest känd är den han gjorde till David Leans krigsfilm Bron över floden Kwai.

När Arnold lyssnade på Louis Armstrong som ung, bestämde han sig för att börja spela trumpet, och som före detta trumpetare i London Philharmonic Orchestra älskade han även att skriva för bleckblåsarna. Just trumpetarna har alltid mycket att göra i hans orkesterverk. Också jazzen var en livslång kärlek för honom, vilket inte minst märks i de fjärde och sjätte symfonierna.

De nio symfonierna är kärnan i Arnolds produktion och också hans mest personliga verk. Även om de är ganska korta, oftast runt en halvtimme, så är musiken intensiv med starka kontraster mellan ljus och mörker. Han kan ibland påminna om Dmitrij Sjostakovitj i sitt användande av tvära kast, groteska marscher och populärmusik. Arnolds symfonier kan ofta vara virtuost underhållande, men grundstämningen är precis som hos hans ryske kollega mycket dyster.

Trots all inledande framgång i karriären så blev Malcolm Arnolds liv en allt mer tragisk resa mot ökad galenskap (schizofreni) och alkoholism. På 1970-talet var han efter några självmordsförsök på väg mot undergången och vistades länge på mentalsjukhus. När han kom ut och var hemlös och i stort sett bortglömd, tog socialarbetaren Anthony Day hand om honom och gav honom ett hem samt den ordning och reda i livet som han behövde.

Arnolds symfonier väntar fortfarande på sitt genombrott i konsertsalarna, men de är desto mer flitigt representerade på skiva. Tre kompletta cykler har gjorts av dem, Vernon Handleys på Conifer/Sony, Richard Hickoxs/Rumon Gambas (Chandos) och Andrew Penny på Naxos. Handleys tolkningar är idealiska, välspelade och med känsla för den underliggande melankolin. Handley leder oss också med fast hand genom dessa ibland inte så lite spretiga och infallsrika verk. Vill man ha en kompletterande bild av symfonierna rekommenderas Richard Hickoxs och London Symphony Orchestras mer virtuosa och dynamiska inspelningar av de sex första symfonierna på Chandos. Även kompositörens egna tolkningar av den första, andra, fjärde och femte symfonin (EMI och Lyrita) rekommenderas entusiastiskt.

Den stora höjdpunkten i Arnolds symfoniska produktion är den femte symfonin med sin bitterljuva långsamma sats. Hans märkligaste verk är den sista symfonin, den nionde, från 1986. Ett ovanligt lågmält och inbundet verk för att vara från Malcolm Arnold, nästan minimalistiskt med sina repetitiva melodier. Musiken i den är ångestfull på ett sätt som också påminner om Gustav Mahlers nionde symfoni, även om Arnolds version är mer lågmäld utan några kraftfulla utbrott. I sista satsen i Arnolds nia finns det inget hopp längre, den vemodiga melodin bara fortsätter i det oändliga, innan den till slut plötsligt tynar bort och ersätts av tystnad.

Per Nylén

Sir Malcom Arnold: The Symphonies, Concertos, Overtures, Suites, Dances and more
Royal Philharmonic Orchestra, Royal Liverpool Philharmonic Orchestra, Bournemouth Symphony Orchestra, BBC Concert Orchestra, London Musici, Grimethorpe Collery Band
Vernon Handley, Mark Stephenson, Elgar Howarth, Malcolm Arnold

Foto © Sony

CAPRICCIO ger varje vecka ett tips på en riktigt bra inspelning att lyssna på. Det kan vara någon av de berömda inspelningarna, men det kan lika gärna vara en mindre känd inspelning som har hamnat i skuggan och behöver lyftas fram. Vi kommer att rekommendera såväl äldre inspelningar som purfärska tolkningar som har bidragit med något nytt.