In memoriam – Inge Borkh (1921-2018)

Foto © The Metropolitan Opera Archives

Mitten av 1900-talet var minst sagt de högdramatiska sopranernas tid, med namn som Martha Mödl, Astrid Varnay och Birgit Nilsson på den absoluta toppen. Till “toppligan” hörde dock inte Inge Borkh, även om hon kanske var den unikaste av alla.

Inge Borkh var egentligen ett fenomen, precis som Maria Callas. Med henne kom en “musikteater” som man knappt hade sett innan. Hon satte standard för den så kallade sjungande skådespelerskan. I sina unga år var hon osäker: Skulle hon bli sångerska eller skådespelerska? Helst ville hon egentligen stanna inom teatern, men då hon också hade rösten som krävdes, var hon helt enkelt tvungen att gå till operan, där drivkraften i hennes rolltolkningar dock alltid var texten.

Inge Borkh föddes som Ingeborg Simon den 26 maj 1921 i Mannheim. Mamman var operasubrett och pappan diplomat. 1937 fick hon anställning som skådespelerska i Linz och 1938 lämnade familjen Nazityskland då fadern var judisk och flyttade till Basel. Därefter påbörjade hon sina sångstudier i Milano och kom 1942 till Luzern för att sjunga Agathe i Webers Friskytten (samma debutroll som Birgit Nilsson, Stockholm 1946).

Under andra världskriget sjöng Borkh mest i Basel och Zürich, men efter kriget tog hennes internationella karriär fart. Först Berlin och München, därefter Bayreuth som Sieglinde i Joseph Keilberths berömda ring-cykel 1952, och 1957 med MET-debut som Salome. Till hennes paradroller hörde Elektra, Färgarfrun (Die Frau ohne Schatten), Turandot, Leonore (Fidelio) och andra Wagner- och Verdi-roller.

Hennes röst var ojämförbar, och nästan helt ofattbar, som en blandning av värme och kyla med en därtill elektrifierande intensitet. Att lyssna på en inspelning med Inge Borkh är som att titta på en film. Uttryckskraften, inlevelsen och dramatiken i hennes interpretationer suger in lyssnaren i hennes röst och upplevelsen är minst sagt enastående.

Som Wagner-sångerska är hon inte särskilt rikligt dokumenterad. Anledningen kan vara att hon aldrig sjöng roller som Isolde eller Brünnhilde, vilket i sin tur kan betyda att hon var medveten om sina gränser och inte ville forcera rösten och därmed förkorta karriären (en sits som många stora operasångare har hamnat i).

Söndagsmorgonen den 26 augusti 2018 gick Inge Borkh bort i Stuttgart i en ålder av 97 år. Lyckligtvis kan man fortfarande höra henne i många fantastiska inspelningar; som Elektra, Färgarfrun, Turandot och Sieglinde. Personligen skulle jag även vilja lyfta fram hennes insats som Mona Lisa i Max von Schillings opera med samma namn. Sina memoarer skrev hon under titeln “Ich komm’ vom Theater nicht los. Erinnerungen und Einsichten” (Henschel 1997).

Yehya Alazem

CD-rekommendationer: