© Chandos - © Hyperion

Fyra kvinnliga kompositörer i fokus

Amy Beach: Violinsonat; Romance; Invocation
Clara Schumann: Tre romanser
Ethel Smyth: Violinsonat
Chandos CHAN20030 [1 CD]

5 out of 6 stars

Rebecca Clarke: Violasonat
Frank Bridge: Cellosonat; Serenade, Spring song; Scherzo
Ralph Vaughan Williams: Six studies in English Folk Songs
Hyperion CDA68253 [1 CD]

5 out of 6 stars

Den brittiska violinisten Tasmin Little tillkännagav tidigare i år att hon fr.o.m. nästa sommar (2020) kommer att sluta med att ge konserter för att istället ägna sin tid mer åt undervisning, juryarbete samt andra projekt. Efter mer än 30 år av konsertturnéerande och över 2000 konserter, som tagit henne runt hela världen, tycker hon att det kan vara dags att prioritera annat i livet.

Under sin långa karriär har Tasmin Little också gjort över 40 cd-inspelningar.  Huruvida denna nya inspelning är den sista återstår att se, men hon öser verkligen med energi och lust över violinsonaten av Amy Beach. Ett verk som förvisso finns inspelat tidigare, men Tasmin Little har en förmåga att plocka fram detaljer och skapa en tolkning som blir svår att överträffa. Fint och följsamt följer hennes pianist, John Lenehan, med minsta dragning och andning. På skivan finns också Amy Beachs Invocation samt den mer kända Romance, vars sköna toner,  får den mest förhärdade lyssnare att smälta.

Violinisten ägnar den här cd:n åt tre olika kvinnliga tonsättare. Clara Schumanns tre romanser är sångfullt skrivna för violin och de framförs känsligt av Tasmin Little med hennes ljusa och lite spröda klang. Ethel Smyth representeras av sin sonat från 1887 med opustalet 7,  ett verk som skrevs under hennes tid i Leipzig och som är tillägnat Felix Mendelssohns dotter Lili. En fulländad sonat som verkligen förtjänar att spelas oftare, den har dramatik, virtuosa partier, vackra melodier och är också underbar att lyssna till.  Särskilt när det är så välspelat som här av Little och Lenehan.  

En helt annan attack har cellisten Natalie Clein då hon kraftfullt och energiskt tar sig an violasonaten av Rebecca Clarke (här i ett arrangemang för cello). Här finns en impressionistisk klangvärld som kontrasterar mot de mer dramatiska och mer stillsamma partierna. Den norske pianisten Christian Ihle Hadland har ett vackert och mjukt anslag och han är lyhörd i samspelet med cellon. Denna sonat från 1919 har en ganska intressant bakgrund. Mecenaten Elizabeth Sprague-Coolidge hade utlyst en kompositionstävling, men olyckligtvis var juryn sex till antalet och kunde inte enas om vilket stycke som skulle vinna. Hon fick då själv avgöra och därför blev det så att tävlingen vanns av Ernest Bloch och Clarke fick andra priset. Juryn blev minst sagt förvånad då det avslöjades vem som skickat in det bidrag som placerades som tvåa, alltså en kvinna vid namn Rebecca Clarke. Det här är verkligen ett verk att ta till sig och denna version med Rebecca Clarke på Hyperion är imponerande.

På denna cd finns också en innehållsrik cellosonat samt ett par mindre verk av Frank Bridge, skrivna med ett enkelt lyriskt tonspråk, med rika melodier och generösa känslor. Lyssna på ”Spring song”, en liten melodi som så varsamt och kärleksfullt hanteras av musikerna. Allt avrundas sedan med ”Sex studier över engelska folkmelodier” av kompositören och folkmusikupptecknaren Ralph Vaughan Williams.  

Dessa inspelningar kommer jag att lägga undan för att plocka fram när jag vid årets slut ska summera vad som hänt under musikåret 2019.

Evabritt Selén

Amy Beach: Violinsonat; Romance; Invocation
Clara Schumann: Tre romanser
Ethel Smyth: Violinsonat
Violin: Tasmin Little
Piano: John Lenehan

Rebecca Clarke: Violasonat
Frank Bridge: Cellosonat; Serenade, Spring song; Scherzo
Ralph Vaughan Williams: Six studies in English Folk Songs
Cello: Natalie Clein
Piano: Christian Ihle Hadland