Du visar för närvarande Filmiskt program i Stockholms konserthus
Foto © Jan-Olav Wedin

Filmiskt program i Stockholms konserthus

Konserthuset, Stockholm, 19 februari 2020

Jörg Widmann: Babylon-svit
Richard Strauss: Aus Italien

Kungliga Filharmonikerna
Dirigent: Franz Welser-Möst

 

När Franz Welser-Möst kommer till Stockholm för att dirigera Kungliga Filharmonikerna så är detta naturligtvis en händelse i sig. Welser-Möst är en aktad dirigent som arbetar med några av världens absolut främsta orkestrar – inte minst har han ett nära samarbete med Wienfilharmonikerna. Han innehar också Kungliga Filharmonikernas hederstitel “Eric Ericson Honorary Chair”. På programmet stod Jörg Widmanns Babylon-svit och Richard Strauss tondikt Aus Italien.

Tonsättaren, dirigenten och klarinettisten Jörg Widmann (1973) är knappast en känt namn i vida kretsar. I sin opera Babylon gestaltar han mötet mellan babylonisk och judisk kultur och detta möte sägs spegla en myllrande mångfald och en spirande drift att bringa ordning. Det är också en god beskrivning av orkestersviten ur samma opera. Musiken är en blandning av det mesta. Inledningen med stora orkesterklanger som är så typiska för nutida musik övergår sedan i marscher, danser och smäktande melodier och mer orkesterklang. Det är instrumenterat för en mycket stor orkester inklusive en imponerande slagverkssektion. Widmann använder den stora orkesterns klangmöjligheter på ett fantasifullt sätt och allting här är mycket skickligt framfört. Men blir det riktigt spännande ? Nja, jag är övertygad om att musiken fungerar bättre i en opera än som en orkestersvit. Men så är det ofta med målande musik som ska beskriva en händelse på film eller på en scen. Den gör sig bättre i bakgrunden än som huvudattraktion.

Efter paus bjöds vi på Richard Strauss tondikt Aus Italien. Till skillnad från många av hans andra tondikter är Aus Italien uppdelad i fyra satser och skulle kanske mer karaktäriseras som en programsymfoni än som en tondikt. Själv kallade han den också för en “symfonisk fantasi”. Alla fyra satserna har ett tydligt program, Den romerska campagnan, Roms ruiner, På stranden vid Sorrento och Folklivet i Neapel.  Welser-Möst fångade på ett skickligt sätt det symfoniska i musiken, vilket är viktigt om man vill undvika att den upplevs som rapsodisk. Det var lätt att skönja en struktur utan att detta för ett ögonblick tog udden av det tydliga tonmålandet som är Richard Strauss styrka och där han måhända är oöverträffad. Welser-Möst hittade rätt i de breda svepande typiska Straussfraseringarna men också i de små detaljerna och i de olika solistiska inslagen från enskilda instrument eller instrumentgrupper. Vi börjar bli bortskämda med fint spel från Filharmonikerna och kvällens konsert gjorde ingen besviken på den punkten.

Man skulle utan vidare kunna kalla Aus Italien “filmisk” och på så sätt hänger den väl samman med Widmanns musik före paus. Ett väl sammansatt program med andra ord.

Staffan Sundkvist

image_pdf