Händels Acis and Galatea på Confidencen © Martin Hellström

Färgstark Händel på nystartade Confidencen Opera & Music Festival

Confidencen Opera & Music Festival Orchestra

Confidencen, Solna, 4 augusti 2019
Georg Friedrich Händel: Acis and Galatea

 

Att Confidencens nytillträdde konstnärlige ledare Olof Bohman nu tar ett fast grepp om den lilla vackra rokokoteaterns musikverksamhet med sin första Confidencen Opera & Music Festival och Georg Friedrich Händels pärla Acis och Galatea, bådar gott.

Acis och Galatea är en episod ur den grekiska mytologin, återberättad av Ovidius i hans Metamorfoser, och som tonsatts av många särskilt under 1600- och 1700-talen verksamma operatonsättare.

Mest känd har Händels version blivit. Johan Helmich Roman tog med sig noterna till Stockholm från en av sina resor till London (där han för övrigt spelade med i Händels orkester vid King’s Theatre) och översatte även texten till svenska – och både Mozart och Mendelssohn gjorde ombearbetningar av Acis och Galatea inför framföranden i Wien (1788) respektive Berlin (1828). Ja, så populär blev Acis och Galatea att den redan under Händels livstid blev ett av de få verk av tonsättaren som trycktes upp i sin helhet och inte bara som ett urval av de mest omtyckta sångerna, vilket var det vanliga.

Förklaringen till populariteten ligger nog i den pastorala miljön och den lättfattbara handlingen; pojke och flicka älskar varandra – men en svartsjuk fuling kommer emellan – men även i styckets avsaknad av opera serians longörer och Händels enastående förmåga att få till slagkraftiga melodier. Att verket dessutom framfördes på engelska gjorde säkert också sitt till. Händel utformade stycket först som en italiensk kantat, Aci, Galatea e Polifemo (1708), därefter som ett maskspel (1718), en slags föregångare till operan, men även inlaga i densamma. Senare (1732) sammanställde han de båda versionerna, plus ytterligare material till en ”serenata”, men det är inte den versionen som är aktuell här.

På Confidencen har man gjort bruk av versionen från 1718. Det är en enkel, men vacker och effektfull inscenering som utgår från rokokons stilteater i en möjligen något överaccentuerad färgsättning vad gäller smink och kostym. Fyra sångare (av sammanlagt sju) delar på de namngivna rollerna, en av dem (Damon) som tenor i den kommenterande vokalkvartett som delvis har solistiska funktioner.

Efter en rivig sinfonia och jublande inledning, Oh, the pleasures of the plains, stämskönt och flott framförd av vokalkvartetten i den akustiskt tacksamma salongen, låter den danska regissören Tine Topsøe handlingen spela upp retrospektivt. Den tragiska kärlekshistorien utspelar sig i ett vackert parklandskap där Confidencens lilla perspektivscen är inramad av vridbara kulisser med påmålade träd. Det flirtas och kurtiseras, kommenteras och gestikuleras alltmedan årstiderna och träden skiftar från grönska till vintrig stjärnenatt.

Efter att den sköna Galatea gett Polyphemus korgen, hämnas denne genom att krossa Acis med ett klippblock. Galatea förvandlar då den dödligt sårade Acis blodflöde till en flod i vilken hon renar sig från sorg – och kan på så vis gå vidare i livet. Här går det dock mer städat till med regimässiga antydningar och stiliserade åtbörder – och floden blir till ett böljande tyg som omsluter Galatea i hennes terapeutiska bad. Det är vackert och gripande.

Sångligt är det yppersta klass och sopranen Ylva Stenberg gestaltar den sörjande och älskande Galatea med fin scennärvaro och oklanderlig vokal kontroll. Mest fastnar jag för hennes As when the dove laments her love, en av många pärlor i denna förbluffande fräscha musik. Acis sjungs av den koreanske tenoren Hyojong Kim med mjuk och klangskön belcantostämma. Möjligen kunde sångarens sceniska uttryck variera mer. Även Jihan Shin, som får skifta mellan sin stämma i vokalkvartetten och rollen som den medlande Damon, har en vacker tenor som man hade velat höra mer av. Den fina basen Staffan Liljas ger flåbusen Polyphemus drag av ryslighet – ett monster i sagan – och rasar virtuost ut sin kärleksfrustration i arian I rage – I melt – I burn!

Confidencens orkester, bestående av erfarna barockmusiker, spelar med spänst och framåtdriv under Olof Boman som dirigerar från sidan i det smala orkesterdiket. Om detta är den musikaliska ribba som sätts för årets Confidencen Opera & Music Festival är förhoppningarna inför kommande säsong mer än goda.

Henry Larsson

Georg Friedrich Händel: Acis and Galatea (Premiär 1 augusti 2019)
Confidencen, Solna, 4 februari 2019
Regi: Tine Topsøe
Scenografi: Sara Ekman
Kostymdesign: Anna Kjellsdotter
Ljusdesign: Carl Kristiansson
Maskdesign: Catharina Lundin & Elin Gradin
Dirigent: Olof Boman

Acis: Hyojong Kim
Galatea: Ylva Stenberg
Polyphemus: Staffan Liljas
Damon: Jihan Shin
Kvartett: Jenny Ohlson Akre, Mathilda Sidén Silfver, Jihan Shin & Arash Azarbad