Sergej Prokofjev: Den brinnande ängeln (Ognennyj angel)
Regi: Emma Dante
Scenografi: Carmine Maringola
Kostym: Vanessa Sannino
Dirigent: Alejo Perez
Medverkande: Leigh Melrose, Ewa Vesin, Anna Victorova; Mairam Sokolova, Sergej Radchenko, Andrii Ganchuk, Maxim Paster, Goran Jurić
Orchestra del Teatro dell’Opera di Roma
Coro del Teatro dell’Opera di Roma
Naxos 2110663 [1 DVD]
”Den andliga tragedin om en erotisk martyr”. Så beskriver regissören Emma Dantes sin uppsättning av Sergej Prokofjevs Den brinnande ängeln på Teatro dell’Opera di Roma. Hon har verkligen tagit ut svängarna; av Prokofjevs i sig minst sagt mångfacetterade verk har hon skapat en häxbrygd av förvriden kristendom, vidskepelse, trolldom, dold och explicit sexualitet, filosofi och kvasifilosofi. Allt till Prokofjevs intrikata musik med dess blandning av skärande dissonanser och klassiska harmonier, ställvis fast i rytmen som en militärmarsch, ställvis utfluten i rent kaos.
Scenografin är välgjord in i minsta detalj liksom kostymerna och ljussättningen, regin utsökt och solisternas prestationer högklassiga i både sång och agerande. Ewa Vesin sjunger Renata med intensiv sopran som får fram figurens alla skiftningar; mot henne ställs Leigh Melrose som Ruprecht med eftertänksam baryton, den ende normale i ett sällskap av galningar. Goran Jurić lånar sin praktfulla bas till ett målande porträtt av den genomvidrige inkvisitorn. Även övriga medverkande är i toppklass. Det är en föreställning som tar andan ur åskådaren.
Prokofjev skrev Den brinnande ängeln i Oberammergau i södra Tyskland, en ort som är världskänd för sina passionsspel. Han hoppades att atmosfären där skulle ge honom inspiration. Valerij Brjusovs roman är snårig och överlastad och så blev också operan i än högre grad. Det blev svårt att få den uppförd – det enda konkreta framförandet blev en konsertant historia i Paris 1928 och sedan försvann partituret. Det återupptäcktes 1952 och resulterade ånyo i en konsertant version i Paris, då av hela operan. Men då var Prokofjev död sedan ett år. Urpremiär av en komplett scenisk uppsättning blev på La Fenice i Venedig 1955.
Lars-Erik Larsson
