Du visar för närvarande “Europa rivs isär” i genomarbetad Luther-opera
Schlagt sie tot! på Malmö Opera © Jonas Persson

“Europa rivs isär” i genomarbetad Luther-opera

Malmö Opera, Malmö, 26 maj 2019
Bo Holten: Schlagt sie tot!

 

I den tyskspråkiga operan Schlagt sie tot! – ”Dräp dem!”, ett citat av Martin Luther om bondeuppror i reformationens kölvatten – utmanas olika bilder av den berömde prästen och teologen från Wittenberg som i Sverige nog främst förknippas med plikt och arbetsmoral. I Tyskland exempelvis framställs han ofta snarare mer jovialiskt. Operans kronologiskt strukturerade framställning av reformationens ursprung och utveckling framhäver konfrontation, provokation, radikalisering och våld, och inleds på ett dramatiskt vis med Luthers dödsmask. Den danske kördirigenten och körtonsättaren Bo Holten har skrivit en nordisk musik på tysk grund i den protestantiska psalmtraditionen baserad på Luthers egna psalmer, vilket skapar en medveten och dynamisk paradox i detta överlag Lutherkritiska verk. Den nyskrivna musiken ekar ibland av bland annat Palestrina och Buxtehude, med fugala körpartier där kören i likhet med det antika grekiska dramat fungerar som en slags ställföreträdande publik.

Vissa av solisterna har akustiska utmaningar med att nå fram i inledningen, vilket dock snart förändras till det bättre. Kurfursten Fredrik den vise av Sachsen utbrister att ”tiden är full av plågor, förvirring och falskhet”, och konstnären Lucas Cranach målar Luthers porträtt. Tillsammans framhäver Cranach och propagandisten Luther konst och musik i ett didaktiskt pr-program. Man möter även den store renässanshumanisten Erasmus av Rotterdam, här framställd som ”världens ljus” (lumen mundi), vars kritik av påvemakten präglade Luther. I en dialog mellan kurfursten och Erasmus äger samtidigt en parallell handling rum där Luther (Dietrich Henschel) hetsar upp sig och skriver brev till påven. Librettisten Eva Sommestad Holten refererar i en radiointervju till denna scen som en analogi till ”Trump på Twitter” – påven visar sig också helt kort innan en port stängs framför honom och Luthers berömda teser spikas upp på den, här även med korta inslag på svenska som folkspråk från den omgivande allmänheten.

Påven skymfas i sånger och danser och framställs som antikrist; påvliga bullor bränns och stämningen är uppviglad. Vid riksdagen i Worms uppmanas Luther att återta sina anklagelser, och librettot refererar till den tidigare reformatorn Jan Hus och förföljelse av kätteri. Luther håller fast vid sin uppfattning av ”den nya tron” och Erasmus utbryter att ”fanatismens eld är lös”. Orkestern är utmärkt; inte minst slagverket sticker ut i positiv bemärkelse. Första akten har förvisso en viss övervikt av barytonsolister. Den andra har en ganska annorlunda karaktär och inleds med en läsande flicka på scen: hon återkommer regelbundet och figurerar även i slutet. Luther tilltalar vid ett tillfälle flickan om musik: ”Den som inte begriper musikens storhet kan lika gärna lyssna på en åsna!” – hon nickar instämmande till svar. Musiken, med bland annat kända blåstoner, antar även stundtals ett mer modernt uttryck.

Cranach frågar Luther om han ”vågar kvinnan”, och protagonisten gör en bra duett med sin blivande fru, Katharina von Bora (Emma Lyrén). Även Cranachs fru Barbara (Inger Dam-Jensen) gör en övertygande insats som solist i andra akten, där Luthers omtalade ”bordssamtal” (Tischreden) får en del utrymme mot slutet, med den profetiske Luther vid ett långbord med visuella ekon av Leonardo da Vincis ”Nattvarden”. Operans gestaltning är överlag imponerande med många inslag av dåtida måleri och med fina ljuseffekter. Här förtjänar även den japanskt inspirerade koreografin (”skandinavisk butoh”) av Caroline Lundblad (”Frauke”) ett omnämnande.

Luther och protestantismen placeras här överlag i en dogmatisk, senskolastisk medeltida kontext, dock med tilltagande referenser till renässansen som kulminerar i när Katharina von Bora håller den döende maken likt Maria i Michelangelos berömda pietà. Man glömmer nästan ibland att den ofta tematiska musiken är nyskriven. Vissa solister är förvisso möjligen mer övertygande än andra; utöver Dam-Jensen och Lyrén kan Luther själv (Henschel), Philipp Melanchthon (Thomas Volle) och Erasmus (Stefan Dahlberg, som även gestaltar den schweiziske reformatorn Hyldruch Zwingli) framhävas. Den fina barnkören är i fokus i slutet då den vänder sig till kommande generationer. Som en marginell randanmärkning kan påpekas att scenarbetare är synliga vid mer än ett tillfälle.

Det teologiska upproret framställs i Schlagt sie tot! i ett mänskligt och politiskt perspektiv med många paralleller till det något skakiga dagsläget och med samtida kommentarer till internationell högervridning, hätska tal och fundamentalistisk fanatism. Just denna föreställning ägde rum samma dag som årets EU-val, och Holtens opera är onekligen rik på referenser till Europa i olika sammanhang, bland annat i det förvisso kanske något anakronistiska utropet att ”Europa rivs isär, som ett segel”. Förhoppningsvis är denna dystopiska förmaning mer inaktuell i vår tid än för femhundra år sedan.

Frederick Whitling

Bo Holten: Schlagt sie tot!
Malmö Opera, Malmö, 26 maj 2019
Libretto: Eva Sommestad Holten
Regi: Peter Oskarsson
Scenografi/Kostym: Peter Holm
Koreografi: Caroline Lundblad/Frauke
Dirigent: Patrik Ringborg
Malmö Operaorkester, Operakör och Barnkör
Martin Luther: Dietrich Henschel

Philipp Melanchthon: Thomas Volle

Georg Spalatin/Martin Bucer: Jakob Högström

Lucas Cranach: Reinhard Hagen

Barbara Cranach: Inger Dam-Jensen

Kurfurste Fredrik den vise/Johannes Oecolampadius: Bengt Krantz

Lantgreve Philip av Hessen: Ole Aleksander Bang

Erasmus av Rotterdam/Huldrych Zwingli: Stefan Dahlberg

Andreas Karlstadt: Magnus Loftsson

Katharina von Bora: Emma Lyrén


image_pdf