Giuseppe Verdi: Messa da Requiem
Staatskapelle Dresden
Sächsischer Staatsopernchor Dresden
Dirigent: Christian Thielemann
Profil PH16075 [2 CD]
Verdis Messa da Requiem är en av hörnstenarna i den sakrala repertoaren och det har spelats in flitigt på skiva genom åren, från Serafins premiärinspelning (1939) till klassiska versioner med Toscanini, Fricsay, Giulini, Solti, med flera. Nu har också den tyske dirigenten Christian Thielemann, kanske mest känd som uttolkare av Wagners operor, gjort sin version av verket, inspelad 2014 med Staatskapelle Dresden, till minne av offren vid ödeläggelsen av Dresden 1945 under andra världskrigets slutskede.
Lite fördomsfullt kanske man skulle kunna befara att Thielemanns version skulle sakna intensitet och en känsla för det italienska idiomet, men dessa farhågor kommer på skam, eftersom den här inspelningen är såväl dramatisk som passionerad. Verdis berömda Dies irae har en demonisk tyngd, precis som Tuba mirum och Rex tremendae. Det avslutande Libera me sluter också samman verket till en enhet, i sin sorg och intensitet. Genomgånde visar Thielemann en stor förståelse för verkets uppbyggnad och innehåll; det är en såväl allvarlig som hängiven tolkning, faktiskt bland det bästa som denne hittills ganska ojämne dirigent har presterat på skiva. Vid några enstaka tillfällen så saknas den latinska glöden något, till exempel i Santcus, där Thielemann, hans orkester och kör inte riktigt förmår få fram vildheten och desperationen. Sammantaget är det ändå en tolkning utöver det vanliga av detta komplexa, operamässiga rekviem .
Att Staatskapelle Dresden är en av världens allra bästa orkestrar råder det heller ingen tvekan om, de spelar med attack och precision, med fint utmejslade individuella solon, inte minst från blåsarna och violinerna. Orkestern har ett mäktigt, fylligt sound som passar perfekt för Verdi och det märks att den är van att framföra opera regelbundet i stadens berömda operahus. Även kören är imponerande, med sin kraftiga och varma klang. Dessutom är ljudupptagningen mycket lyckad från detta liveframförande, klar, med en atmosfärrik rymd och en imponerande dynamik, ett måste i detta dramatiska verk.
På minussidan måste dock en blandad insats från solisterna nämnas: sopranen Krassimira Stoyanova har inte alltid tillräckligt med dramatisk höjd på rösten i sina nyckelpartier, som till exempel i Libera me. Tenoren Charles Castronovo är ibland osäker och svajar i tonen på sina ställen. Bäst av solisterna är den kraftfulle basen Georg Zeppenfeld samt mezzosporanen Marina Prudenskaja, vars varma och uttrycksfulla röst är behaglig att lyssna på.
Det som ändå gör att det här är en modern version som klart kan rekommenderas är den helhetskänsla som finns i framförandet, tack vare en dramatisk inlevelse i tolkningen och inte minst de meditativa kvaliteterna som återfinns i lyriska partier som Offertorium och Agnus dei.
Per Nylén
