Foto © Mats Bäcker

Elegant och tam Tolvskillingsopera

Folkoperan, Stockholm, 11 september 2019 – Premiär
Kurt Weill: Die Dreigroschenoper (Tolvskillingsoperan)

 

Tolvskillingsoperan på Folkoperan är en mycket samtida uppsättning – på gott och ont.  Den är påkostad, visuellt elegant och ger associationer till både Babylon Berlin och Cabaret samtidigt som den saknar den riktiga skärpan.

Alltsedan urpremiären på Tolvskillingsoperan i Berlin 1928 har den tillhört de verk som ständigt spelas. Det är förmodligen kombinationen av Bertolt Brechts vassa samhällskritik, Kurt Weills slagkraftiga musik och de tacksamma huvudrollerna för ”sjungande skådespelare” som bidragit till detta. Nu sätter Folkoperan i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern upp denna pigga 91-åring i regissören Mellika Melouani Melanis tolkning.

Tolvskillingsoperan bygger på en bearbetning av John Gays The Beggars Opera, en ballad-opera från 1728 som i sin tur är en  parodi på tidens barockoperor. Kurt Weills avsikt med Tolvskillingsoperan var inte att parodiera opera, utan snarare gå tillbaka till en mer ursprunglig och primitiv operaform med en omfattande förenkling av det musikaliska språket. Och musiken i Tolvskillingsoperan är ju en slagkraftig blandning av Weills eget tonspråk kombinerat med samtidens populärmusik; ballader, jazz och kabaret. Och sångerna ska framföras av sjungande skådespelare i första hand och inte av skolade operaröster.

Brechts libretto visar upp ett amoraliskt förbrytarsamhälle där ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral – först kommer käket, sedan moralen” är styrande. Och det ständigt närvarande begäret – efter mer makt, mer pengar, mer sex.

Tolvskillingsoperan på Folkoperan har blivit en mycket samtida uppsättning – på gott och ont. Den är påkostad, visuellt elegant och ger associationer till både Babylon Berlin och Cabaret.  Framför allt gestaltar den begäret och sexualiteten och vill – som det står i programbladet – ”ge kvinnliga sexuella subjekt  eget utrymme ”. Och det görs med burleskinslag, inklusive strip-tease och att vissa roller spelas av burleskartister. Men det känns enbart påklistrat och drar ner tempot i en föreställning som tyvärr ibland känns för lång. Till det bidrar även en del brechtska “Verfremdungs”-effekter där skådepelarna plötsligt faller ur sina roller och kommenterar vad de gör på scen.

Foto © Mats Bäcker

Ensemblen består av skådespelare, musikalartister och operasångare. Huvudrollen Mackie Kniven spelas av Fredrik Lycke med en lätt sadistisk framtoning. Han agerar och sjunger bra men känns ändå inte tillräckligt farlig – vilket kanske är medvetet. Tiggarnas ledare Herr Peachum spelas övertygande ettrigt av Sven Ahlström  som även han sjunger bra. Mezzosopranen Karolina Blixt som Fru Peachum har likhet med Patsy Stone i Absolutely Fabulous, men sjunger mycket bättre. Maja Rung gör deras dotter Polly och övertygar som ung revolterande flicka,  men tyvärr räcker inte hennes vokala förmåga till i den berömda Sjörövar-Jenny-sången. Lennart Jähkel har som väntat scenisk auktoritet som polischefen Brown och sopranen Sanna Gibbs är utmärkt som Lucy.

Foto © Mats Bäcker

Mest övertygande är – och kanske även mest i samklang med uppsättningens idé om ett allomfattande gränslöst begär  – är barytonen Richard Hamrin som den prostituerade Jenny. Han är androgynt vacker och har en röstklang som påminner om både Christer Lindarw (detta sagt som beröm) och Zarah Leander och framför gripande den stora Salomon-sången i tredje akten.

Orkestern får fram fränheten och mixen i Weills musik under  kompetent under ledning av dirigenten Jonas Nydesjö.

Rolf Eriksson

Kurt Weill: Die Dreigroschenoper (Tolvskillingsoperan)
Folkoperan, Stockholm, 11 september 2019 – Premiär

Regi: Mellika Melouani Melani
Scenografi och kostym: Alex Tarragüell
Dirigent: Jonas Nydesjö
Folkoperans orkester
Kör: Gästande körer som Gränslösa röster, Hägerstens kammarkör, Hägersten a capella m.fl.
Herr Peachum: Sven Ahlström

Fru Peachum: Karolina Blixt
Polly, deras dotter: Maja Rung
Mackie Kniven: Fredrik Lycke
Jenny: Richard Hamrin
Tiger Brown, polischef: Lennart Jähkel
Lucy, hans dotter: Sanna Gibbs
Filch, tiggare/Pastor Kimball/Smith, polis: Peter Gardiner