Dimman lättar över Carl Nielsens “Modern”

Carl Nielsen: Moderen, op. 41. Skådespel i prolog och sju scener.
Medverkande: Adam Riis, Palle Knudsen, Danish National Vocal Ensemble
Philharmonic Choir & Odense Symphony Orchestra
Dirigent: Andreas Delfs
Dacapo 6.220648 [1 CD]
6 out of 6 stars

Tonsättare har i alla tider komponerat musikaliska inlagor i talteaterpjäser och den danske tonsättaren Carl Nielsen är därvidlag inget undantag. I själva verket skrev han, i likhet med sina nordiska generationskamrater Stenhammar och Sibelius, en ansenlig mängd skådespelsmusik. Mest känd är väl den orkestersvit Nielsen själv utformade av musiken till Adam Oehlenschlägers skådespel Aladdin (1919). En cd på märket BIS med övrig okänd teatermusik av Nielsen skvallrar om hans flitighet i genren.

Men förhållandet till rollen som leverantör av skådespelsmusik till de danska teaterscenerna var kluvet. Premiären 1906 på Holger Drachmanns skådespel Hr. Oluf han rider blev ett praktfiasko och det dröjde länge innan Det Kongelige lyckades övertala Nielsen att återvända till genren.

Inte har heller Nielsens musik till den danske skalden Helge Rodes allegoriska skådespel Modern (danska Moderen) blivit någon dansk klassiker i genren som Kuhlaus Elverhøj, Lange-Müllers Det var en gang eller Nielsens egen Aladdin-musik. Därtill är Rodes stycke alltför märkt av tidens tand och politiskt överspelat, trots att Nielsens skådespelsmusik innehåller några av hans mest älskvärda stycken som exempelvis den berömda Dimman lättar (Tåben letter) för flöjt och harpa som här får sin programmatiska inramning.

Nu har hela musiken med sammanlagt 26 musiknummer för första gången kommit ut på skiva och det i ett alldeles förträffligt framförande med bland annat Odense symfoniorkester under den tyske dirigenten Andreas Delfs.

Skådespelet Modern skrevs som en hyllning till återinförlivandet av Sønderjylland med resten av Danmark 1920 och hade premiär på Det Kongelige teater i januari 1921. Det dansk-tyska gränsområdet Schleswig-Holstein (där Sønderjylland utgör en del av norra Schleswig) har historiskt till och från varit politiskt känsligt. När Danmark förlorade det till Preussen i kriget 1864 miste landet 40% av sin landareal och sin näst största stad (Altona), något som förorsakade ett nationellt trauma liknande det Sverige ådrog sig efter förlusten av Finland 1809.

Först efter Tysklands nederlag i första världskriget kunde efter en folkomröstning Sønderjylland återförenas med resten av Danmark som därmed också fick sina nuvarande gränser. Om denna ”hemkomst” handlar Rodes patriotiska sagoallegori där en kidnappad son (Sønderjylland) och hans sörjande moder (Danmark) sitter åtskilda på varsin sida av en isvägg med ett rest kors över stupade landsmän i fiendeland. Naturligtvis saknar stycket idag sin forna politiska klangbotten då språkliga minoriteter på ömse sidor om gränsen lever i högsta välmåga.

Flera av sångerna, som Min pige er så lys som rav eller den schvungfulla avslutningskören Som rejselysten flåde ingår sedan länge i den danska sångskatten och finns tidigare i otaliga inspelningar. Den senare föregås av en märklig eko-apoteos för sopran och tenor till den danska fosterjordens lov. En liten pärla är också den i musiken infogade folkmelodin Roselill og hendes moder som här tolkas utsökt vackert av tenoren Adam Riis.

Nyupptäckter är också några skälmska sånger (framförda av barytonen Palle Knudsen) som bryter av mot högstämdheten: Ved festen fik en Moder bud at hendes søn var død och Den gang ørnen var flyveklar.

Varför Nielsen valde sin symfoniska dikt Saga-drøm från 1908 som förspel efter den inledande festmarschen vet man inte, kanske var det tidsbrist, men stycket passar med sin poetiska stämning alldeles utmärkt in i den lyriska sagoatmosfären.

Musiken till Modern har en tjuskraft som inte står en Fynsk foraar efter, det verk jämte femte symfonin Nielsen vid samma tidpunkt också var sysselsatt med. Skivan är gefundenes Fressen för Nielsen-älskaren, en återfunnen pusselbit att foga in i Nielsen-samlingen likt Sønderjylland en gång i det danska moderriket.

Henry Larsson

image_pdfimage_print