2023-01-06 

Den okända ringen

Som wagnerian har jag alltmer tröttnat på att höra nya inspelningar av hans operor. Även om jag kan imponeras av orkesterspelet, så blir jag sällan nöjd med sångarna. Det blir oftast för mycket vobblande och oskönt skrikande för min del. I stället har jag börjat gräva i arkiven, vilket har resulterat i några nya favoritinspelningar av ringen på senare år som t.ex. Krauss från Bayreuth på Orfeo och Knappertsbuschs olika versioner från samma festival på Orfeo och Walhall. Samt – inte minst – den jag tänkte berätta om idag, den inte fullt så omtalade med Rudolf Moralt (1902-1958) som finns utgiven på Myto, Gebhardt och en del andra bolag.

Han var den typen av dirigent som alla operahus världen över behöver. Han kunde repertoaren, han förstod sig på sång och sångare och han var djupt lojal. Det kanske finns mer spektakulära artister än honom, men vid en genomgång av hans studio – och liveinspelningar som finns tillgängliga, så är det ingen tvekan om att han var en ytterst kompetent dirigent.

Moralt föddes i München och var brorson till Richard Strauss. Han kom framför allt under sin karriär att förknippas med Wiener Staaatsoper som han var kopplad till mellan 1940 fram till sin tidiga död 1958. Han dirigerade där en mängd föreställningar av tysk, fransk och italiensk opera med en extra förkärlek för Mozart, Wagner och Strauss.

Hans största bedrift, bevarad till eftervärlden, är den cykel av Wagners ring som han gjorde live konsertant med Wiener Symphoniker 1949. Jag anser att det är en av de bästa inspelningar som gjorts av ringen rent musikaliskt, även om det naturligtvis har kommit många bättre senare ljudmässigt. Det finns få ringen på skiva som har en sådan vokal prakt och skönhet som den här. Dessutom är den orkestralt imponerande med en majestätisk tolkning, signerad Rudolf Moralt.

Den  ger oss också möjligheten att höra flera av den tidens stora Wagnersångare. Som Siegmund och Siegfried hörs Günther Treptow som jag personligen tycker är en av de stora Wagnertenorerna med sin kraft, höjd och passion i rösten. Dessutom gör Ferdinand Frantz Wotan, en unikt majestätisk tolkning, helt i klass med Hans Hotters. Brünnhilde delas mellan Helena Braun (Valkyrian) och Gertrude Grob-Prandl, båda är ytterst kompetenta, med ett extra plus för den senare som har en mycket vacker och klar sopran med en storslagen höjd på rösten.

I de övriga rollerna märks många andra imponerande insatser av sångare som Hilde Konetzni, Herbert Alsen, Elisabeth Höngen, Ludwig Weber m.m. Dessutom är ljudbilden från den österrikiska radion fullt godkänd för att vara från den här tiden, betydligt bättre än t.ex. Furtwänglers mer kända ring från La Scala 1950, som inte heller har samma jämnhet i sången som hos Moralt.

Du får även inte missunna dig Moralts inspelning av Parsifal från 1948 med samma orkester. En ytterst imponerande tolkning. Men det är en annan historia som vi får ta en annan gång.

Per Nylén