Vägvisare genom vintrigt landskap

Ian Bostridge: Schuberts Winterreise. En passionshistoria (Bonnier, 2017)
Översättare: Margareta Eklöf.
Originalets titel: Schubert’s Winter Journey (2014) ISBN 978-91-0-014571-2

Foton (vänster-höger): © Albert Bonniers Förlag  Ian Bostridge © Sim Canetty Clarke

När Frans Schubert komponerade och själv framförde sin sångcykel Winterreise i Wien 1827 var han en sjuk och dödsmärkt man. Denna omständighet har ofta inverkat både på hur man tolkar och väljer att lyssna på detta romanskonstens portalverk. Och visst är Schuberts sångcykel präglad av en melankolisk närhet till döden samtidigt som den musikaliska tolkningen av Wilhelm Müllers dikter är fylld av livsbejakande skönhet och stor dramatik. Det var också något som Peter Mattei lyfte fram i sin tolkning av Winterreise för utsålda hus i Stockholm och Göteborg i september i år.

Var och en som vill veta mer om Schubert och hans sångcykel tillika den tid han levde i kan med fördel läsa Schuberts Winterreise av den engelske tenoren Ian Bostridge som kom ut i svensk översättning för ett drygt år sedan (oktober 2017).

Ian Bostridge, som själv har framfört Winterreise mer än hundra gånger, är också disputerad historiker och har skrivit ett överflödande rikt verk om Schubert och hans samtid.

Boken analyserar och ger en bred kulturhistorisk bakgrund till var och en av de tjugofyra dikter som ingår i sångcykeln. Vi får en inblick i Schuberts liv men också i de historiska och politiska förutsättningar som rådde i dåtidens Wien och Europa.

Boken är uppbyggd i tjugofyra miniessäer – en för varje sång som i sin tur inleds med den tyska och svenska texten. Bostridge visar på väntade och oväntade samband i verket, om de så är litterära, visuella, psykologiska, vetenskapliga eller politiska. Det hela är både tankeväckande och stimulerande och ger läsaren en fördjupad idéhistorisk insikt.

Förutom att ha tolkat Winterreise inför publik mer än 100 gånger så har Bostridge även spelat in cykeln både på skiva och en film.

Flera av hans konsertframföranden finns tillgängliga på YouTube och så även den suggestiva filmen tillsammans med pianisten Julius Drake.

Rolf Eriksson