Richard Strauss: Metamorfoser, Hornkonsert nr. 1, Ess-dur, Sonatin nr. 1, F-dur, “Från en invalids verkstad”
Profil PH15016 [2 CD]
Skivbolagets Profils utgåvor av inspelningar med Staatskapelle Dresden har nu kommit fram till volym 44. Denna gång får vi möta orkestern i repertoar de är traditionsenligt starkt knutna till, nämligen Richard Strauss orkestermusik. Strauss är en tonsättare orkestern har band till sedan tonsättarens levnadsdagar vilket inte är så väldigt långt tillbaka i historien heller, Strauss avled nämligen 1949 i den aktningsvärda åldern av 85 år. På skiva har orkestern tidigare gjort en legendarisk komplett inspelning av orkesterverken med Rudolf Kempe, än idag är detta för många referensinspelningen nummer ett. Även Karl Böhm, som var vän med Strauss, har förtjänstfullt spelat in hans musik i Dresden på flera skivor. På denna dubbel-cd möter vi Strauss i lekfull musik för blåsorkester, en hornkonsert samt hans betydligt mer allvarliga Metamorfoser för 23 stråkar. Här får vi inga hysteriska kvinnoporträtt som i operorna om Salome och Elektra eller tondikter som på Nietzsche-vis hyllar övermänniskan som i Also sprach Zarathustra eller Alpensinfonie. Den närmast visuella humorn från Till Eulenspiegel är också frånvarande.
Christian Thielemann, orkesterns chefsdirigent, är väl bekant med den här repertoaren. Faktum är att hans konsertprogram mycket ofta har dominerats av den tunga tysk-österrikiska orkesterrepertoaren med Beethoven, Brahms, Bruckner, Wagner och just Strauss. Han är även musikalisk ledare för Bayreuthfestspelen så Wagner är kanske den tonsättare man förknippar honom främst med, vilket också gör att steget till Strauss därmed känns naturligt.
Thielemann visar på den här skivan att han även klarar av de mer intima sidorna av Strauss. Skivans mästerverk är utan tvekan Metamorfoserna för stråkar, ett sent verk av Strauss som är komplext komponerat och kräver en transparent och säker stråkklang för att nå bästa resultat. Det klarar Thielemann och orkestern av galant, det hela är luftigt och har ett härligt flyt. Dresdens stråkar glimrar med sedvanlig skärpa men Thielemann får även in ett allvar i musiken som griper tag i lyssnaren.
Verket har spelats in många gånger där Karajans båda versioner med Berliner Philharmoniker på DG är svåra att förbise. Trots att Thielemann kallats Karajans arvtagare har de rätt olika idéer om hur stråkklangen ska utformas, åtminstone om man jämför Karajans sista 80-talsinspelning med denna. Karajans har en mycket fetare och tyngre klang än vad Dresden-musikerna och Thielemann ger lyssnaren vilket inte på något sätt är en värdering utan bara ett konstaterande.
Verken för blåsorkester däremot är mer lättsam musik. Undertiteln på hans sena sonatin ”Från en invalids verkstad” är en självironisk titel om Strauss själv, d.v.s. den åldrande tonsättaren som sitter och arbetar i sin “komponistverkstad”. Musiken är underfundig och med glimten i ögat lotsar dirigenten övertygande sin orkester igenom detta melodiskt tilltalande verk även om det inte är Strauss när han är som allra bäst. Den första hornkonserten, knappt 17 minuter lång , får även den ett förtjänstfullt framförande. Det är en konsert som ställer höga krav på sin solist men den briljante Robert Langbein har inga som helst problem med att klara av de tekniska svårigheterna. Profil ger dessutom lyssnaren en luftig ljudbild med en fin naturlig klang som en extra bonus.
Finns det då någon invändning mot den här nya inspelningen? Jo, priset är alldeles för högt, 2 cd till fullpris trots att en cd innehåller endast 16 minuters musik, vilket är rätt hutlöst. Utgåvan innehåller i alla fall ett fint omfattande texthäfte med mycket illustrationer vilket denna serie kännetecknas av. En bra utgåva som rekommenderas om man kan svälja priset…
Björn Sundkvist
Richard Strauss: Metamorfoser, Hornkonsert nr. 1, Ess-dur, Sonatin nr. 1, F-dur, “Från en invalids verkstad”
Staatskapelle Dresden
Dirigent: Christian Thielemann
Horn: Robert Langbein
