Foto: Terés Löf © Creative Commons

Kärleksfull tolkning av Beachs pianokonsert

Gävle Konserthus , Gävle, 22 februari 2019

Richard Dubugnon: Caprice nr 1
Amy Beach: Pianokonsert i ciss-moll
Johannes Brahms: Symfoni nr 2 i D-dur

Gävle Symfoniorkester
Dirigent: Daniel Blendulf

Piano: Terés Löf

Öppningsstycket denna kväll var ett virvlande, virtuost och medryckande Caprice nr 1 av den franske tonsättaren Richard Dubugnon (född 1968). Verket som uruppfördes 2015 av Esa-Pekka Salonen och Philharmonia Orchestra är ett effektivt iögonfallande verk som efter kraftfulla utbrott  från orkestern ändå rundas av lite lugnande med ett koralliknande avslut.

Amy Beach (1867-1944) föddes i Boston i en tid och miljö där hon inte fick ägna sig åt att studera musik eller ge konserter. Hon var ett underbarn som helt enkelt lärde sig musik själv med hjälp av att läsa böcker och genom att öva . När hon år 1910 vid drygt 40 års ålder blev änka öppnades dessutom möjligheten att resa till Europa för att framföra sin egen musik, inte minst hennes pianokonsert, där hon själv var solist, blev en succé (den uruppfördes ursprungligen 1900 i Boston med tonsättaren som solist).

Terés Löf har nog spelat denna pianokonsert av Amy Beach minst sju gånger med fem olika orkestrar de senaste åren. En imponerande prestation av solisten, och vilken anmärkningsvärd insats dessutom för att lansera ovanlig musik komponerad av en  kvinnlig tonsättare. Omfattande partier i konserten är endast skrivna för solopiano  där Amy Beach också använder sig av citat från några av sina egna sånger. Musikaliskt står pianokonserten nära romantikens virtuoseri med vackra elegiska partier, även om inspiration säkerligen också kom från Griegs, Dvoraks och Tjajkovskijs verk i samma genre.

Efter jubel och stående ovationer för kvällens solist gjorde Terés Löf åter entré och med bravur rev hon av ett extranummer av Fanny Mendelssohn. Vilken kraft och dramatik det finns att plocka fram i denna ganska okända pianomusik av dessa båda kvinnliga kompositörer . Pianisten gav lysande, kärleksfulla och inlevelserika tolkningar av musik som jag är säker på att publiken i Gävle vill höra mer av.

Efter paus tog dirigenten Daniel Blendulf sig an symfoni nr. 2 i D-dur  av Johannes Brahms. Gävlesymfonikerna tillsammans med Daniel Blendulf visade sig vara en lyckad kombination och det blev verkligen ett framförande där summan blev mycket större än delarna. En livlig men samtidigt varm tolkning, där det kändes tryggt att ha en så fin hornist som Annamia Larsson som tog till vara på alla de vackra solon Brahms har skrivit.

Evabritt Selén